27 mars 2014

Inför Europaparlamentsvalet 2014: Del 5

Ett viktigt skäl varför väljarbeteendet skiljer sig åt mellan Europaparlamentsval och riksdagsval är att valrörelseagendan ser helt olika ut i de båda valen. Attityder till Europa och till EU strukturerar starkt det politiska beteendet i samband med Europaparlamentsval men är knappt mätbart i samband med våra nationella riksdagsval. I riksdagsvalen dominerar inrikespolitiska frågor som kretsar kring domänerna ekonomi, välfärd, sysselsättning. I Europaparlamentsvalen kan andra frågor plötsligt ta en betydligt mer central plats, som miljöfrågorna i det Europaparlamentsvalet 2009.

De två frågor som dominerade förra EP-valet 2009 var miljön och integritetsfrågorna. Nästan hälften av väljarna uppgav i Valundersökningen 2009 att miljön var en viktig fråga för partivalet. Miljön uppfattades som ett av ytterst få områden där ett flertal svenskar gör bedömningen att frågorna bör hanteras på EU-nivå och inte nationell nivå. På andra plats på väljarnas dagordning 2009 kom integritetsfrågorna, förstås en starkt bidragande orsak till att Piratpartiet kunde vinna två mandat i Europaparlamentet.

Läs mer om väljarnas dagordning i svenska EP-val och riksdagsval sedan 1979 i Valforskningsprogrammets väljarböcker och arbetsrapporter.

11 mars 2014

Supervalårspanelstudie inleds idag

Den här veckan påbörjas en av de många väljarstudier som kommer att genomföras under 2014 års supervalår. Tjugosju tusen slumpmässigt utvalda röstberättigade inbjuds idag via vykort att delta i Göteborgs universitets Medborgarpanel. Under perioden mars-oktober kommer deltagarna i panelen att få besvara sammanlagt sju enkäter via webben som handlar om valet till Europaparlamentet i maj och till riksdagsvalet i september. Det handlar alltså om en verklig panelstudie där samma personer vid ett flertal tillfällen får besvara frågor om valrörelsen.

Stärker svensk demokratiforskning
Jag är huvudansvarig för denna del av Medborgarpanelen. Studien bedrivs i nära samarbete med mina opinionsforskarkollegor och ingår i en av de forskningsrådsfinansierade projekt som genomförs inom ramen för Valforskningsprogrammet vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Data från panelen är extremt värdefull för svensk demokratiforskning och kommer att komma till stor användning av doktorander och forskare. Under kommande år hamnar analyserna i publikationer som artiklar, bokkapitel, böcker, avhandlingar och uppsatser. Därmed stärker vi inte bara våra kunskaper om det svenska valdemokratiska systemet och kan bidra med skarpa analyser av händelseutvecklingen och om varför valen 2014 slutade som de gjorde. Vi flyttar också fram Sveriges position i den internationella forskningen om val, opinion och demokrati.

Två rekryteringsvägar
Panelstudien bygger i huvudsak på statistiska befolkningsurval. Kanske är du en av de lyckliga som slumpen har valt ut. Men för att ännu fler skall kunna vara med i undersökningen -- som vi hoppas och tror är både lärorik, intressant och underhållande -- har vi också en helt öppen rekrytering där vem som helst kan få vara med. Denna självrekryterade del av panelen ökar vårt empiriska underlag, möjliggör teoriutveckling och experimenterande med nya frågeinstrument och ligger till grund för viktiga metodjämförelser. Till alla dessa heta pågående forskningsdiskussioner kommer vi att kunna ge ett värdefullt bidrag.

Hjälp oss att sprida länken till vår öppna rekryteringsenkät! Du hittar den här!





08 mars 2014

Inför EUP-valet 2014: Del 4

Slutar val annorlunda om fler väljare röstar? Frågeställningen är lika klassisk som viktig inom statsvetenskapen. Analyser av effekterna av mobilisering på partiernas slutgiltiga valresultat tillhör standarduppsättningen inom valforskningen. I våra väljarböcker gör vi alltid uppskattningar av hur fördelningen av röster hade kunnat se ut om också icke-röstarna hade omsatt sina partisympatier till röster. Stora skillnader i politiska preferenser mellan röstare och icke-röstare är en indikator på ohälsa i en valdemokrati.

Den gamla 1960-talssanningen att det alltid är vänsterpartier i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet som skulle vinna på ett högt valdeltagande är inte längre allmänt giltig. Åtminstone inte i samband med riksdagsvalen. Det var länge sedan Socialdemokraterna skulle ha gjort ett bättre valresultat om valdeltagandet hade varit högre. Det beror förstås på att när valdeltagandet är såpass högt som det är i Sverige begränsas möjligheterna för stora avvikelser mellan röstare och icke-röstare högst betydligt. Ett exempel från det senaste riksdagsvalet 2010 (de blå staplarna) visar hur små skillnaderna hade blivit om vi "låtsas" att även icke-röstarna hade gått och röstat på de partier de tyckte bäst om eller hade tänkt rösta på.


I Europaparlamentsval är det annorlunda. Här spelar det roll för mandatfördelningen att valdeltagandet är lågt. Och det är alltid ett och samma parti som tar mest stryk av att vårt valdeltagande i EUP-valen bara är omkring hälften av det vi ser i samband med riksdagsvalen. Det partiet är Socialdemokraterna. I 2009 års Europaparlamentsval skulle Socialdemokraterna ha vunnit +4,6 procentenheter om de fått icke-röstarnas stöd. Det låga valdeltagandet missgynnar Socialdemokraterna i EUP-valen (resultaten finns i tabellform för alla EUP-val i boken "Väljarbeteende i Europaval" som finns nedladdningsbar från www.valforskning.pol.gu.se).

Det är också partier som kan sägas ha fördel av att inte alla deltar i EUP-valen. Mest systematiskt har det handlat om Folkpartiet som skulle ha gjort klart sämre EUP-valresultat i en tänkt situation då alla röstberättigade dök upp vid valurnorna. I 2009 års Europaparlamentsval hade FP tappat -3,6 procentenheter om även icke-röstarna röstat.

Om folkviljan förverkligats på ett bättre sätt i EUP-valen -- genom att alla eller nästan alla röstberättigade gått och röstat -- så hade vi alltså haft en annan partifördelning på de EUP-ledamöter vi valt in i Europaparlamentsvalet.

03 mars 2014

Inför EUP-valet 2014: Del 3

Förmågan att omsätta sitt sympatikapital till röstsedlar är en ofta underskattad faktor när det gäller partiernas öden och äventyr vid valurnorna.

Resultat från Europaparlamentsvalundersökningen 2009 och Valundersökningen 2010 visar tydliga skillnader mellan EUP-val och riksdagsval när det gäller partiernas förmåga att locka de egna sympatisörerna till valurnorna.

Staplarna nedan visar hur stor andel av partiernas sympatisörer, det vill säga de som har partiet som förstapreferens, som också tar sig till valurnorna och lägger i en röstsedel i valkuvertet och stödjer partiet i samband med val.

De blå staplarna är riksdagsvalet 2010 och visar bland annat att Miljöpartiet och Folkpartiet hade den högsta mobiliseringsgraden -- nittiotre respektive nittio procent av MP- och FP-sympatisörerna röstade på sitt bästaparti i riksdagsvalet 2010. Resultaten visar också att Sverigedemokraterna hade svårast att förmå sina sympatisörer att gå och rösta. Hade mobiliseringsgraden bland SD-sympatisörerna varit högre hade partiet alltså nått en större valframgång 2010 än de 5,7 procent som partiet fick.


I Europaparlamentsval är mobiliseringsgraden som bekant betydligt lägre (röda staplar). Här är också skillnaderna betydligt större mellan de olika partierna. Gruppen FP-sympatisörer har en klart högre mobiliseringsgrad (74 procent) än S-sympatisörerna (39 procent). Det är bara fyra av riksdagspartierna som nådde en mobiliseringsgrad över 50 procent bland sina egna sympatisörer; Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. För Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna var mobiliseringsgraden i 2009 års Europaparlamentsval klart svagare (47, 46 respektive 45 procent). Överraskande nog hade Piratpartiet betydligt större sympatikapital bland svenskarna än vad succéresultatet från 2009 års Europaparlamentsval har givit uttryck för. Piratpartiet må ha bidragit stort till det ökande valdeltagandet i EUP-valet 2009; men med en större mobilisering av sympatisörer hade det kunnat gå ännu bättre för dem.

Läs mer om detta på Politologernas forskarblogg: http://politologerna.wordpress.com/2013/11/05/europaparlamentsvalet-mojligheternas-val/

01 mars 2014

Inför EUP-valet 2014: Del 2


Vid de senaste Europaparlamentsvalet 2009 fortsatte valdeltagandet att minska i merparten av EUs medlemsländer. Utvecklingen är del i en längre trend där sjunkande deltagandenivåer i Europaparlamentsvalen innebär svåra utmaningar för EU när det gäller att stärka den politiska och demokratiska legitimiteten. Det europeiska valdeltagandesnittet minskade från 45 till 43 procent mellan 2004 och 2009 års Europaparlamentsval. Men valdeltagandet minskade inte överallt.
Det ökade i bland anant Estland (+17), Lettland (+13), Bulgarien (+10), Danmark (+12), och Sverige (+8 procentenheter).
 
Tabell
Valdeltagande i Europaparlamentsval i EU-länderna 1979-2009 (procent).



 
 

Kommentar

Andelen röstande har avrundats till heltal, liksom förändringstalen (diff) mellan 2004-2009. I Belgien, Grekland, Cypern och Luxemburg återfinns system med röstplikt. Uppgifterna om valdeltagande för hela EU är enkla medeltal baserade på de olika ländernas valdeltagandesiffror utan hänsyn till att ländernas befolkningar är olika stora. * I Lettland och Danmark anordnades samtidiga nationella folkomröstningar i anslutning till 2009 års EUP-val.
 
 

I premiärvalet 1979 röstade 62 procent av EUs medborgare i Europaparlamentsvalet. Valdeltagandesnittet i EU har sedan dess minskat med omkring en tredjedel. År 2009 var valdeltagandet 43 procent. Det finns flera skäl till det sjunkande valdeltagandet. Ett skäl är att fyra av tio medlemsländer hade röstobligatiorium vid de första EUP-valen. Ett andra skäl är att premiärvalen i de tillkommande EU-länderna historiskt haft ett högre valdeltagande än efterföljande val. Skäl nummer tre är att många av EUs nyaste medlemmar har haft mycket lågt valdeltagande, något som pressat det europeiska snittet nedåt.
 



Läs mer i Oscarsson & Holmberg (2010) Väljarbeteende i Europaparlamentsval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.
 

Inför EUP-valet 2014: Del 1

Nu börjar det dra ihop sig till Europaparlamentsval och det finns som vanligt ett stort informationsunderskott. Med början idag tänker jag ställa samman lite grundläggande statistik och forskningsresultat om vad vi vet om tidigare svenska val till Europaparlamentet. Uppgifterna är huvudsakligen hämtade från vår bok "Väljarbeteende i Europaparlamentsval" som finns att ladda ned i sin helhet från Valforskningsprogrammets hemsida (www.valforskning.pol.gu.se).

De officiella valresultaten är en bra start. Tabellen nedan visar hur det har gått i de tidigare svenska Europaparlamentsvalen. Sverige faller rätt väl in i ett europeiskt mönster när det gäller vilken typ av partier som tenderar att ha framgångar i EUP-val. Sedan de första EUP-valen hölls i Europa 1979 har tendensen varit att stora, regeringsbärande partier haft svårt att nå samma framgångar som i de nationella valen. Små partier utanför regeringen, nischpartier, utmanarpartier och extrema partier har kunnat göra bättre valresultat

I Sverige handlar det om att små utmanarpartier som Junilistan och Piratpartiet gjort bra val medan det gått sämre för Moderaterna och Socialdemokraterna. EU-dimensionen har strukturerat såväl valdeltagande som partival i svenska EUP-val, vilket märks framför allt på Folkpartiets starka valresultat. Negativa och kritiska attityder till EU har fört partier som Miljöpartiet till större framgångar i EUP-val än i nationella val.

Samma väljarkår men helt olika valkontext skapar andra röstningsmönster. Väljarna röstar mer expressivt, mer med hjärtat, mer uppriktigt i EUP-val än i nationella val. Det beror på två saker som hänger intimt ihop: mindre uppfattas stå på spel och regeringsfrågan finns inte med i väljarnas kalkyler. I EUP-valsammanhang väljs ingen regering på basis av valresultatet. Punkt. Och det är en stor skillnad gentemot de nationella valen.


Skillnaderna i partiernas röststöd i EUP-valet 2009 och riksdagsvalet 2010 är en bra illustration till det alleuropeiska fenomenet. De stora och regeringsbärande partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, gick mycket sämre i EUP-valet 2009 än vad de gjorde i riksdagsvalet 2010. EU-vänliga Folkpartiet med en populär förstakandidat i Marit Paulsen fick nästan dubbelt så stor röstandel i EUP-valet än i riksdagsvalet. Miljöpartiet gjorde också ett bättre EUP-val än riksdagsval främst på grund av att miljöfrågorna stod överst på väljarnas dagordningen i 2009 års Europaparlamentsval. Nykomlingen och utmanaren Piratpartiet gjorde en kometfärd rakt in i EP-parlamentet och bidrog starkt till att vi fick ett högre valdeltagande än tidigare i 2009 års Europaparlamentsvalet. Även Feministiskt initiativ och Junilistan gjorde bra val. Junilistan var bara några tiondelar från att försvara ett av sina mandat i parlamentet.


 
 





Antalet bortkastade röster slog faktiskt ett nytt rekord i 2009 års EUP-val. Aldrig tidigare i ett allmänt demokratiskt val har så stor andel svenska väljare (9,2 procent) röstat på partier som inte klarade fyraprocentspärren. Inte mindre än fyra utmanarpartier hade möjlighet att göra det. Nygamla Junilistan misslyckades och fick 3,5 procent. Feministiskt initiativ med Gudrun Schyman som partiledare gjorde en remarkabel slutspurt under de sista dagarna av valrörelsen och samlade 2,2 procent i valet. Sverigedemokraterna skördade också valframgångar men missade spärren med sju tiondelar och stannade på 3,3 procent.

Tips:
Till de forskare som mest aktivt beforskar Europaparlamentsvalen i Sverige hör Linda Berg och Sofie Blombäck, båda knutna till såväl Valforskningsprogrammet som Centrum för Europaforskning vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg.