30 augusti 2014

Internetval 2014?

Stora förväntningar är knutna till den kommunikationella revolutionen också när det gäller valrörelser. Ökad internetanvändning skapar nya möjligheter för medborgare att på eget initiativ inhämta politisk information, att själva delta i politiska diskussioner och att självständigt bedöma partiers valbudskap utan att de först har filtrerats genom traditionella mediekanaler. Internetmediets möjligheter att åstadkom­ma dialog, interaktivitet och individanpassning är en lockande dröm för opinionsbildare och kampanjstrateger. För hårt prövade partier som understundom anser sig vara styvmoderligt behandlade av medierna är tanken på direktkommunikation med väljarna med hjälp av internet attraktiv.

Varje riksdagsval sedan 1998 har benämnts det stora genombrottet för interaktiv direktkommunikation mellan väljare och valda. Och visst, internetanvändningen ökar om än numera i långsammare takt, den politiska bloggosfären expanderar, partier och kandidater satsar allt större resurser på sina hemsidor.

Men förväntningarna om ett stort genombrott, ett Internetval, har varje gång kommit på skam. Resultaten från valundersökningen 2010 understryker än en gång att Internetmediets genomslag hittills har varit begränsat i samband med våra valrörelser. Trots att förutsättningarna för ett sådant genombrott sannolikt är som störst i just Sverige: Hela åttiotvå procent av de svenska hushållen hade tillgång till Internet – huvuddelen i form av bredbandsuppkoppling – i samband med 2010 års riksdagsval. Sedan dess har internetanvändningen tagit ytterligare steg framåt. Hur ska det då inte bli 2014?


Valundersökningarna visar att det sker en långsam ökning av besök på valrörelserelaterade sajter under valrörelserna. Morgontidningarna fick besök av 39 procent av väljarna 2010 jämfört med bara 14 procent 1998. Kvällstidning­arna och tv-kanaler uppvisar en motsvarande ökning, från 16 till 40 respektive från 10 till 29 procent mellan 1998 och 2010. Även Val­myndigheten får fler besök på sin hemsida www.val.se: besöken har ökat från 3 procent 2002 till 9 procent 2010.



Besöken på partiernas hemsidor blir också mer frekventa. Ande­len som besöker någon eller några av partiernas hemsidor har totalt sett dubble­rats från 8 procent 1998 till 19 procent 2010 (jfr tabell 6.3). Resultaten i tabell 6.4 visar att Moderaternas, Socialdemokraternas och Miljöpartiets hemsidor var något mer välbesökta än Kristdemokraternas och Vänsterpartiets hem­sidor i samband med 2010 års val. Sverigedemokraternas hemsida besöktes av sex procent av väl­jarna.

Enskil­da riksdagskandidaters hemsidor besöks i mer blygsam utsträckning, men vi kan ändå konstatera att andelen besök även här har vuxit, från två till fyra procent mellan 2006 och 2010 års val.


Vilka väljare politiksurfar på nätet i samband med valrörelserna? När­mare analyser kan bekräfta att det framför allt är de politiskt kun­niga, intresserade och partiidentifierade som gör det. Slutsatserna från tidigare studier håller fortfarande: I stor utsträckning är det de redan intresserade och kunniga som besöker partiernas hemsidor i samband med valrörelserna. Ännu så länge är valrörelserna på nätet endast för de redan frälsta. Vi väntar med andra ord fortfarande på det stora informationsteknologiska genombrottet när det gäller väljarnas informationssökande på politiska hemsidor under valrörelserna. Mer troligt är att utvecklingen precis som hittills kommer att ske gradvis. 

I skrivande stund befinner sig den stora Valundersökningen 2014 i fält. Den spännande frågan är hur resultaten i tabellen kommer se ut när vi lägger 2014 till samlingen. 


27 augusti 2014

Missgynnades SD av medierna under valrörelsen 2010?

Även om svenska väljare numera har tillgång till i princip hur mycket valrörelseinformation de önskar från ett mycket stort antal källor spelar traditionella medier som press, radio och tv givetvis en betydande roll för den valrörelseinformation som når väljarna i samband med valrörelserna. Fortfarande är det till exempel en mycket stor andel av väljarna – 57 procent 2010 – som uppger att de sett hela eller delar av den avslutande partiledardebatten i SVT som traditionsenligt genomförs fredag kväll före valsöndagen. Tittandet ligger förstås inte på samma nivå som tidigare – motsvarande andel var t ex 73 procent 1979 – men fortfarande uppfattas den stora avslutande tv-sända debatten som valrörelsens höjdpunkt. Tv-sända utfrågningar, dueller, debatter och specialmagasin på tv är utan tvekan väljarnas viktigaste källa till information om partiernas valbudskap under en svensk valrörelse.

Medieprofessorn Kent Asps systematiska studier av mediernas valrörelsebevakning under tio valrörelser sedan 1979 har gett upphov till tre empiriska generaliseringar: 1) för det första att något parti alltid missgynnas eller gynnas av den bild press, radio och TV ger av valrörelsen. 2) För det andra, mediernas negativa och positiva bilder av partierna har ett klart samband med partiernas valresultat; det spelar alltså roll om ett parti blir gynnat eller missgynnat i medierna. 3) För det tredje att mediernas gynnande eller missgynnande av enskilda partier inte är orimlig givet hur samspelet mellan publik, partier och verklighet utvecklas inför en valrörelse (Asp 2011:143). Förenklat kan man säga att partier som drabbas av medialt oflyt under en valrörelse i någon mån har sig själva att skylla. I 2010 års valrörelse konstaterar Asp att Socialdemokraterna för andra valrörelsen i rad fick en mindre gynnsam uppmärksamhet än andra partier under medievalrörelsen.

Väljarnas bedömningar
Jag har haft förmånen att analysera vad svenska väljare hade för uppfattning i frågan om huruvida medierna gynnade eller missgynnade något parti i 2010 års valrörelse. I Valundersökningens eftervalsenkät till de som intervjuats före valet återupprepade vi en gammal fråga vi ställt i tidigare valundersökningar (1982-1991) om de ansåg att partierna gynnats eller missgynnats av medierna (tabellen nedan är hämtad från boken "Nya svenska väljare").

Bedömningarna är givetvis färgade av partiernas varierande framgångar i valen. För två partier var det fler som tyckte de missgynnats än som tyckte att de gynnats 2010. De partierna är Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Tjugotre procent av väljarna ansåg att Socialdemokraterna missgynnats av TV-medierna. Miljöpartiet – som gjorde sitt bästa riksdagsval i historien – uppfattades ha gynnats av medierna under valrörelsen 2010.

För de fyra allianspartierna är väljarnas bedömning den omvända: fler väljare tyckte att Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna gynnats än missgynnats av medierna under valrörelsen. För Moderaternas del är andelen gynnats hela 35 procent. Ser vi tillbaka i svensk valrörelsehistoria är det den hittills högsta andelen vi uppmätt. Väljarna delar med andra ord uppfattningen att Moderaterna gynnades och Socialdemokraterna missgynnades av tv-medievalrörelsen. Socialdemokraternas mediala motvind i valrörelsen var klart större än i tidigare val – 24 procent av väljarna ansåg att S hade missgynnats 2010.



Kommentar: Frågan ställs i valundersökningarnas eftervalsenkäter till de personer som deltagit i intervjuer före valet. Enkätfrågan för valen 1985-1991 lyder: ”Tycker du att det samlade programutbudet i TV inför valet gynnade eller missgynnade något eller några av partierna?”. I 2010 års valundersökning användes frågeformuleringen ”Tycker du att massmedierna gynnat eller missgynnat något eller några av partierna i årets valrörelse?”. Svarsalternativen var desamma vid alla tillfällen: ”Har gynnats i medierna”, ”Har varken gynnats eller missgynnats” och ”Har missgynnats i medierna”. 

När det gäller Sverigedemokraterna råder delade meningar bland väljarna om partiet gynnats eller inte i medierna under valrörelsen. Här ser vi en ovanlig polarisering i svaren: 27 procent av väljarna ansåg att Sverigedemokraterna gynnats av medierna, 37 procent att de varken gynnats eller missgynnats och 36 procent att de missgynnats. Hur medierna behandlade Sverigedemokraterna var ett av de stora samtalsämnena inför och under valrörelsen 2010. Väljarnas samlade bedömning är att SDs behandling i medierna var övervägande till nackdel för partiet (36 mot 27).


Källa: Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik.

20 augusti 2014

Väljarna betygsätter valrörelserna 1985-2010



I en representativ valdemokrati ställs höga krav på valrörelserna. En god demokratisk valrörelse bör vara informativ, saklig, engageran­de, mo­bi­­liserande och underhållande. Valbudskap, kam­panjer, ut­fråg­ning­ar, debatter och mediegranskning ska ge väljarna goda möj­­lig­­­heter att värdera alternativen och göra välgrundade och själv­­­stän­diga bedömningar av huruvida olika politiska företrädare är mog­na uppgiften att representera dem.
 
Valrörelsernas karaktär bestäms till stor del av institutionella faktorer som valsystemets och partisystemets utformning. Som en del i ett lands politiska kultur kan valrörelserna betraktas som en institution i sig. Men även inom ett och samma land finns variationer som kan vara viktiga i studiet av väljarbeteende. Alla valrörelser är inte lika. Det sammanhang – eller den kontext – i vilken väljarna fattar sina beslut om att del­ta och om partivalet kan variera mycket från val till val. Beroende på omständigheterna kan samma väljare till och med komma att fatta olika röstningsbeslut! 

Mixen av sakfrågor som diskuteras under valrörel­serna, hur spännande valet är, hur stora ideologiska skillnader som framträder, vilket tonläge debatterna har – sådant kan justera individuella väljares över­­väganden och röstningskalkyler. Ett spännande tankeexperiment efter alla val är att ”köra valrörelsen i repris” men förändra någon av faktorerna: Hur hade valet gått om…? 

Hur väljarna upplever valrörelserna kan ha stor betydelse för deras politiska beteende; hur mycket de engagerar sig, exponerar sig för partiernas valbudskap, låter sig informeras och underhållas. Valrörelsen 2010 tycks ha varit en övervägande positiv erfarenhet för svenska väljare. Enligt dem blev 2010 års valrörelse den hittills mest intressanta och spännande, åtminstone sedan vi systematiskt började fråga väljarna om karaktären på valrörelserna år 1985. Var tredje väljare (32 procent) instämde i påståendet att valrörelsen var intressant och spännande. Sedan bottennappet 1998 (9 procent) har vi sett en positiv trend när det gäller hur intressant och spännande väljarna uppfattar valrörelsen.




Den beskrivning av valrörelsen som flest väljare instämde i var som vanligt att det varit ”för mycket partikäbbel”. Men partikäbblet tan­ge­ra­de också historiskt låga nivåer (40 procent). Andelen som upp­fat­ta­de valrörelsen som svårbegriplig har varit klart lägre i samband med 2006 och 2010 års val (9 respektive 11 procent) än tidigare i den sven­ska valrörelsehistorien. De två senaste val­rö­rel­serna bedöms dess­utom ha varit mer sakliga och informativa (9 procent) än an­dra val­rörelser de senaste tjugofem åren, undantaget valrörelsen 1994. Ett historiskt sett bra betyg alltså, om vi frågar väljarna själva.

Läs mer i Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts juridik
 

17 augusti 2014

Ekonomidebatt höjer temperaturen

Ikväll ökar valtemperaturen ytterligare när det blir dags för ekonomidebatt i SVT. Det står mycket på spel, framför allt för de två stora partierna som slåss om att vara regeringsbärare. De svenska valundersökningarna har visat att det parti av Socialdemokraterna eller Moderaterna som uppfattats ha den bästa politiken när det gäller "Sveriges ekonomi" har vunnit regeringsmakten. Det har hänt varje gång vi kunnat mäta det. Vid varje val sedan 1982.

Figuren nedan är hämtad från kapitlet "Ekonomisk röstning" i boken "Nya svenska väljare" (Oscarsson & Holmberg 2013). Den visar andelen väljare som i intervjuundersökningarna på en helt öppen fråga spontant nämnt Socialdemokraterna och Moderaterna som ett parti med bra politik när det gäller Sveriges ekonomi.


Källa: Svenska valundersökningar 1982-2010 (SCB/Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet).


Sakfrågeägarskap -- att uppfattas som bäst när det gäller olika politikområden -- är viktigt för partierna. Moderna valrörelser är mer av en förtroendekamp än tidigare. Mätningar visar att de rödgröna partierna just nu uppfattas som bäst när det gäller välfärd, sysselsättning, skola och miljö. Men på det område som spelar störst roll för kampen om regeringsmakten -- den svenska ekonomin -- är det fortfarande Alliansen som ligger steget före.

Om Socialdemokraterna skulle vinna regeringsmakten den 14 september utan att partiernas sakfrågeägarskap förändrats under valrörelsen blir det alltså första gången som ett av de regeringsbärande partierna vinner regeringsmakten utan att ha uppfattats som bäst på ekonomi.

Frågor om regeringsduglighet är intimt förknippat med högt förtroende att handha statens finanser. Kvällens ekonomidebatt kan bidra till att föra upp ekonomifrågorna högre på valrörelseagendan och ge väljarna ett bättre beslutsunderlag. Ni minns väl vad James Carville, president Clintons gamle rådgivare, svarade på frågan om vad som spelar störst roll när väljare går till valurnan: "It's the Economy, Stupid!".

Gissa om Anders Borg och Magdalena Andersson är taggade inför kvällens debatt.

Sugen på mer?
Läs mer om sakfrågeägarskap (issue ownership) i Stefan Dahlbergs, Johan Martinssons och Love Christensen i boken "Stepping stones" som du laddar ned i sin helhet här.

14 augusti 2014

Negativt kampanjande & Margot Wallström

Känslor har en central plats i människors sätt att processa politisk information, och betraktas inom modern opinionsforskning som en direkt förutsättning för rationellt politiskt beteende (läs mer om det i inledningskapitlet till SOM-rapporten "Mittfåra och marginal" från tidigare i år). Idag har vi fått se två tydliga exempel på valbudskap som ska väcka känslor hos väljare och opinionsbildare: Moderaterna har startat sin valkampanj och Socialdemokraterna släpper den fullständigt väntade men vältajmade nyheten om att Margot Wallström kommer att spela en viktig roll i svensk inrikespolitik. Valrörelsen är igång. Och känslorna är i svang!

Min tolkning av Moderaternas kampanjbudskap är att man -- genom sitt fokus på allt som kommer gå förlorat om motståndaren vinner -- vill väcka känslor av oro (anxiety) framför allt hos väljare som tidigare stött Alliansen men som kallnat i sin Alliansövertygelse. Minns att Moderaterna själva mobiliserat 100 000 nya väljare från soffan 2006, och 100 000 nya väljare till i samband med valet 2010. Det handlar om många väljare som inte är särskilt intresserade av politik och som inte ägnat sig åt systematiskt processande av politisk information på mer än 1300 dagar. Inte sedan förra gången det begav sig. Det är dessa väljargrupper som monterat ned sitt aktiva stöd och som nu kommer sent till valfesten som behöver väckas.

Huvudbudskapet är att nu är det allvar. Man vill lyfta upp frågorna om framtiden och konsekvenser av ett regeringsskifte högre upp i väljarnas medvetande samtidigt som man försöker kräva in lite credd man inte tycker sig ha fått för politiska resultat som uppnåtts under tiden vid makten. Man vill berätta att det står mycket på spel och att valet är ett val som kommer att ha konsekvenser för människors vardag. Med ens har temperaturen i valrörelsen skruvats upp avsevärt.

Reaktionerna mot kampanjen är förstås i allra högsta grad anteciperat. Genomslaget för kampanjen ökar ytterligare om motståndaren reagerar med bestörtning (twitterstormar mot kampanjen och fördömanden verkar bara för att sprida kampanjbudskapen ännu mer effektivt). Men man ger här samtidigt väljarna lite input i form av lämpliga motfrågor till de rödgröna partierna: "Va, kommer ni verkligen lägga ned Bromma om ni vinner?". I mötena mellan informationstörstande väljare och rödgröna representanter kan denna till synes defensiva kampanj visa sig förvandlas till en offensiv strategi.

Många har under dagen tolkat den som ett exempel på negativt kampanjande. Och visst, det handlar om kritik mot motståndaren och fokus på motståndarens brister. Men det är ju alls ingenting nytt i valrörelsesammanhang. Kritik mot motståndaren i valrörelsesammanhang är lika gammal som valrörelsehistorien. Numera mäter vi direkt hur stort utrymme politiska aktörer ägnar sig åt kritik mot motståndaren efter snart sagt varje debatt och anförande.

Oro är en bra bundsförvant eftersom oro (anxiety) i form av negativa kampanjbudskap får dessa kallnade före detta Alliansväljare att "haja till" lite extra (man får förmoda att de har en högre sannolikhet att exponera sig för kampanjbudskap från Moderaterna än t ex den genomsnittlige vänsterväljaren). Det har nämligen visat sig att negativa budskap tenderar att vara lättare för oss människor att komma ihåg och återkalla från korttidsminnet än andra budskap. De känslor av oro som skapas bryter invanda tankemönster och aktiverar oss att söka information och värdera motståndarens argument. Under vissa omständigheter -- såvida det inte handlar om att dra motståndaren i smutsen (mudslinging) -- kan negativt kampanjande verka mobiliserande på grupper som lutar åt Alliansen.

Socialdemokraterna har idag gått motsatt väg och söker väcka hopp och entusiasm hos främst de egna sympatisörer genom att återintroducera Margot Wallström i svensk inrikespolitik. Det är högst väntad tajming på nyheten. Hopp och entusiasm har en annan funktion i opinionsbildningen. Budskap som skänker oss entusiasm – det vill säga känslor av hopp, stolthet och lycka – tenderar att öka vår motivation att delta i politiska aktiviteter. Det hoppfulla budskapet ska skapa harmoni och framtidstro hos de som redan står Socialdemokraterna nära. Detta ska i sin tur smitta av sig, tänker man sig, i sociala nätverk.

Läs mer om hur känslor och förnuft samspelar i Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts. Följ länkarna längre upp i texten om du vill veta mer om var du kan hitta forskningen som här refereras. Läs på. Tänk själv.



12 augusti 2014

Nu börjar valrörelsen!

Det är idag knappt fem veckor kvar till den 14 september. Det blir särskilt intensiva veckor för alla som är inblandade i att beforska demokrati, val, partier, väljarbeteende och valkampanjer. Förberedelserna för alla viktiga datainsamlingar har pågått i närmare ett och ett halvt år. Nu är vi mitt i det sista kritiska slutskedet för de studier som kommer ligga till grund för våra analyser under de närmaste åren.

Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet genomför tillsammans med Statistiska centralbyrån just nu uppföljningsarbete för den stora (n=5400) Europaparlamentsvalundersökning som pågått sedan EP-valet den 25 maj. De som valts ut att delta i den undersökningen kommer att efter valet den 14 september få en eftervalsenkät för att kunna spåra förändringar i politiska preferenser och beteende mellan de olika valen. Det kommer att bli hyperspännande att slänga sig i kast med att försöka besvara de intressanta forskningsfrågeställningar som är ett resultat av supervalåret 2014.

Om någon vecka drar fältarbetet för Valundersökningen 2014 igång. Undersökningen fortsätter en undersökningsserie som pågått sedan 1956. Mer än 75 000 personer har intervjuats under sju decennier. De tidigast födda i datamaterialet föddes på 1860-talet, mer än ett halvsekel innan Sverige blev en demokrati. Huvudsyftet med studien är att placera in riksdagsvalet 2014 i den svenska valdemokratiska historien och att ge ett internationellt jämförande perspektiv på politiskt beteende. Dessutom kommer undersökningen givetvis att starkt bidra till att beskriva vad som hände och ge förklaringar till varför 2014 års riksdagsval slutade som det gjorde. Hälften av de som valts ut i undersökningen (n=4000) blir intervjuade av SCB före valet den 14 september (intervjun tar c 1 timme), och får sedan en eftervalsenkät efter valet så att vi kan spåra effekter av valrörelsen. Den andra hälften intervjuas efter valet. Undersökningsdesignet för valundersökningarna innehåller dessutom en mellanvalspanel eftersom hälften av de som vi tänker intervjua i samband med valet redan har intervjuats en gång tidigare, i samband med 2010 års val.

Inom ramen för det RJ-finansierade projektet "Partiuppsättningsmodell för väljarbeteende" (Consideration Set Models for Voting Behavior) genomför Valforskningsprogrammet också en kampanjpanelstudie i sju steg under supervalåret. De fyra sista stegen av panelstudien ligger framför oss och mycket härligt arbete återstår. Huvudsyftet med projektet är att utveckla nya teorier för att ännu bättre kunna förklara och förstå hur det går till när väljare kommer fram till ett slutgiltigt röstningsbeslut. Huvudidén handlar om att väljare fattar beslutet i flera olika steg, åtminstone två, där väljare först skiljer ut de partier som de överväger (consideration set) och sedan gör relevanta jämförelser av de övervägda alternativet innan de slutgiltigt fattar sitt röstningsbeslut. Huvudargumentet som ska prövas genom finurligt uttänkta hårda test är att detta sätt att betrakta valhandlingen är mer realistisk, bättre anpassad till en tid med starkt individualiserade väljare och ger fler insikter om politiskt informationsprocessande än traditionella modeller för väljarbeteende.  

Efter valet drar också SOM-undersökningarna i fält; en nationell, två regionala (Västra Götaland och Värmland) och en global (svenskar boende i utlandet). De studierna är ämnesmässigt betydligt bredare än en valundersökning, men i kraft av deras storlek (n=13 000, n=6000, n=3000, n=9000) och eftersom vi givetvis alltid ställer frågor om valdeltagande och partival, och eftersom SOM-undersökningarna historiskt haft en nästan läskig träffsäkerhet, har de visat sig vara utomordentligt värdefulla för att beskriva röstning i olika väljargrupper. Det intensiva slutskedet i konstruerandet av de sju (!) editionerna av SOM-undersökningarna 2014 pågår för fullt just nu på SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

Men det dröjer ett tag innan alla dessa studier resulterar i rapporter, uppsatser, artiklar och böcker. Vi söker kunskap som kan stå pall för lång tid, inte några snabba rubriker. Bra forskning tar tid. Förutom systematik,  noggrannhet, precision, öppenhet, intellektuell hederlighet och sofistikation ställs många andra krav på vetenskaplig forskning. Öppna svar ska kodas, data ska bearbetas och vidimeras, och studierna ska dokumenteras enligt internationell standard så att de kan komma forskarsamhället till del så snabbt som möjligt. Allt som sedan tänks, skrivs och så småningom publiceras ska först granskas och nagelfaras av våra kollegor på arbetsmöten, seminarier och konferenser.

Vad vi omedelbart kommer att ha tillgång till för att ge preliminära svar på varför valet gick som det gick och hur olika väljargrupper röstade är Sveriges televisions vallokalundersökning (SVTValu). Du ser mig och Sören Holmberg presentera de första resultaten från studien redan under valnatten den 14 september. Läsarna av den här bloggen ska inte behöva missa några viktiga resultat från vår forskningsverksamhet.