Med två nya Augustimätningar har vi uppdaterat vår poll of polls, Mätningarnas Mätning (MäMä) som bekräftar Sverigedemokraternas framgångar i opinionen under sommaren. Grafen nedan visar hur styrkeförhållandena mellan regeringsunderlaget (V-S-MP), Allianspartierna (C-FP-KD-M) och Sverigedemokraterna (SD) ser ut så här ett år efter att valrörelsen inför 2014 års val tog sin början. Med pågående flyktingkatastrof -- den största sedan andra världskriget -- med storkrig i Mellanöstern, krigshandlingar i Ukraina, terroristdåd och oroliga börser gör sig världen påmind i den nationella bubbla som svensk politik har befunnit sig i under lång tid. Stark oro präglar opinionen. Det ställer krav på samling, ansvarstagande och handlingskraft från envar och förtroendevald.
Grafen (som du behöver klicka på för att se riktigt bra) påminner oss också om att det är långt kvar till nästa riksdagsval. Idag är det 1 111 dagar kvar till söndagen den 9 september 2018.
Varmt tack till Per Oleskog Tryggvason som nu lämnar sitt uppdrag som biträdande undersökningsledare vid Valforskningsprogrammet för att istället påbörja studier på forskarutbildningen vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Lämpligt nog handlar Pers avhandlingsämne om opinionsmätningarnas roll i demokratin, vilket betyder att vi även i framtiden kommer att få se uppdaterade och förbättrade Mätningarnas Mätning (MäMä). Lycka till med studierna, Per!
25 augusti 2015
23 augusti 2015
Konfliktstrukturen i partisystemet
Den traditionellt så dominerande vänster-högerdimensionen i det svenska
partisystemet är i allt större utsträckning utsatt för konkurrens från nya åsiktsdimensioner.
Idén att den politiska rymden i sig själv är stadd i
förändring är dock inte särskilt ny. Studier av hur konfliktstrukturen i
partisystemet ser ut och förändras är ett välbeforskat område inom svensk
valforskning.
Vänster-högerdimensionen har varit under attack från alternativa
konfliktdimensioner i ett halvt sekel, och det har satt tydliga avtryck i
väljarforskarnas analyser. Huvudslutsatsen från analyserna av väljarbeteende i
samband med svenska val är att vänster-högerdimensionen fortfarande håller ett
fast grepp om de svenska väljarna. En betydande del av de överordnade politiska
konflikterna handlar om statens roll i ekonomin, den offentliga sektorns
storlek, ambitionsnivån i välfärdsstaten, privatiseringar av offentligt
finansierad verksamhet och om grundläggande syn på jämlikhet och
fördelningspolitik. Förklaringen till vänster-högerdimensionens dominans ligger
dels i hur aktörer har valt att politisera frågor, dels i att generationer av
svenska väljare har lärt sig använda vänster-högerdistinktionen som en
kostnadsbesparande mekanism för att orientera sig politiskt och för att fatta
sitt röstningsbeslut. Trots att konfliktdimensionen vänster-höger ständigt
är dödförklarad visar internationella jämförelser att det svenska partisystemet
fortfarande ett av världens mest endimensionella. Men trots detta finns
tydliga tecken på att Sverige även ideologiskt håller på att fragmenteras.
Den traditionella vänster-högerdimensionen med frågor som
omfördelning, välfärdsstatens storlek och statens makt kontra marknadens räcker
inte längre till för att förstå den politiska konfliktsstrukturen. Den
schweiziske forskaren Hans-Peter Kriesi förklarar detta med att den fortgående
globaliseringen och utvecklingen mot ett globaliserat post-industriellt
samhälle gett upphov till en ny konfliktlinje i västvärldens samhällen. Det
handlar om motsättningar mellan å ena sidan det nationella och traditionella
och å andra sidan globalisering, migration och mångkulturalism. Detta leder
till att frågor som rör europeisk integration, migration, mångkulturalism,
tolerans och minoriteters rättigheter fått en alltmer framträdande roll i den
politiska debatten.
En vanlig benämning på denna skiljelinje är den auktoritära
– libertarianska (eng. authoritarian – libertarian) där den auktoritära polen
antas fånga upp en mer auktoritär samhällsyn, nationalism och konformism medan
den libertarianska polen står för individens frihet från auktoriteter och en
högre grad av tolerans för alternativa kulturer och livsstilar. Kriesi och hans forskargrupp
talar hellre om en socio-kulturell skiljelinje mellan integration och
demarkation. En alternativ benämning för i princip samma
skiljelinje kallas ibland GAL-TAN.[i] Då de gröna frågorna (G i GAL) inte alltid
sammanfaller med positioner avseende exempelvis tolerans och nationalism är den
mindre etablerad än de övriga två.
I inledningskapitlet på SOM-institutets senaste forskarantologi Fragment (varifrån denna text är hämtad) undersöks i vad mån denna nya
skiljelinje framträder i dagens svenska partisystem. Vi låter oss inspireras av
en lång statsvetenskaplig tradition att kartlägga och analysera
konfliktstrukturen i partisystemet med utgångspunkt i spatial valteori.
Analysen genomförs i två steg. Vi börjar med att genomföra en dimensionsanalys
av väljarnas gillanden och ogillanden av de politiska partierna och dess
företrädare för att i steg två undersöka partiväljarnas ståndpunkter i en lång
rad olika sakfrågor för att se i vad mån dessa ståndpunkter kan ha
strukturerats av en ny auktoritär-libertariansk skiljelinje.
Ett effektivt sätt att kartlägga väljarnas mentala bild av partisystemet
är att analysera strukturen i deras värderingar av partier och
partiledare. I 2014 års SOM-undersökning
fick respondenterna ge sympatipoäng till sammanlagt nio partier och tio
partiledare och språkrör. Dessa data har vi analyserat i syfte att besvara två
frågor: 1) hur många dimensioner (axlar) behövs för att beskriva strukturen i
de ursprungliga data? och 2) hur stora är de ideologiska avstånden mellan
partier och ledares positioner i den politiska rymden? (För exakt tillvägagångssätt, läs mer i kapitlet eller ännu hellre i min doktorsavhandling från 1998).
Resultaten
från analysen visar att det räcker med två dimensioner för att på ett tillfredsställande
sätt beskriva de inbördes avstånden mellan partier och partiledare. I figuren ovan redovisas
partier och partiledares inbördes avståndsrelationer 1994 och 2014. Jämförelsen med 1994 års
konfliktstruktur visar på ett väldigt tydligt sätt hur det svenska
partisystemet har blivit en tripolär struktur med de rödgrönrosa partierna,
allianspartierna och Sverigedemokraterna som var sin tydlig gruppering. På 1994
års karta sprider partierna ut sig relativt jämnt i den politiska rymden, men
2014 är laguppställningarna betydligt mer självklara. Sällan har en bild sagt mer än tusen ord när det gäller att sammanfatta det parlamentariskt turbulenta läget efter Dödlägesvalet 2014. Kartan beskriver på ett bra sätt de låsningar som ledde fram till det historiska nederlaget för den nya S-MP-regeringens budget den 3 september och som följdes upp av ett utlyst extraval som till slut kom att ställas in när Decemberöverenskommelsen träffades mellan sex av riksdagens åtta partier. Det verkligt intressanta i sammanhanget är att det parlamentariskt låsta läget syns så tydligt även i strukturen i väljarnas evalueringar. I någon mening har väljarna som kollektiv fått precis den parlamentariska situation som de ”förtjänar” givet hur deras samlade politiska preferenser är beskaffade.
Kartan över 2014 års partisystem visar att det finns stora
ideologiska avstånd mellan de rödgrönrosa partierna och Sverigedemokraterna men
också stora ideologiska avstånd mellan allianspartierna och SD. Kartan visar
också att det ömsesidiga ogillandet mellan SDs anhängare och Alliansanhängare
är något svagare än det ömsesidiga ogillandet mellan SD-anhängare och anhängare
av de rödgrönrosa partierna.
För att få stöd att tolka vilka värderingar som kan ligga
till grund för strukturen i väljarnas ogillande och gillande av partier och
ledare tar vi nästa steg i analysen av konfliktstrukturen i partisystemet. I
figurerna nedan redovisas analyser av partiväljarnas åsikter i tjugo av de sakfrågor
som ställdes till respondenterna i 2014 års SOM-undersökning. Sakfrågorna är
rangordnade efter hur stark grad av politisering de har, det vill säga hur
stora och systematiska skillnaderna är i ståndpunkter mellan olika grupper av
partiväljare.
Listan över vilka sakfrågor som är starkast politiserade –
det vill säga starkast partiskiljande på väljarnivå – i det svenska
partisystemet visar som förväntat att flera av de klassiska
vänster-högerfrågorna hamnar i topp. För dessa sakfrågor känns rangordningen av
partiernas väljare från vänster till höger väl igen. Men det börjar bli lite
stökigt även i dessa rangordningar jämfört med tidigare. Centerpartiets väljare
står exempelvis längs till höger när det gäller frågan om att höja
arbetslöshetsersättningen, och kristdemokraternas väljare längst till höger i frågan
om att höja skatterna. Och Moderaterna är inte som tidigare det självklara
partiet som står längs till höger i partisystemet i frågor som rör offentliga
sektorns storlek, skattenivåer eller privatiseringar. Flankpartiet längs
vänster-högerdimensionen är oftare än tidigare inte Moderaterna utan något av
de andra allianspartierna.
Vänsterpartiet är inte heller längre självklart det parti
vars väljare intar de mest extrema positionerna i vänster-högerrelaterade
sakfrågor. Feministiskt initiativs väljare intar flankposition på frågor om
skatter, den offentliga sektorns storlek och sextimmars arbetsdag för att ta
några exempel. Huvudskälet till denna utveckling är att FI vann många kvinnliga
vänsterväljare i valet 2014 och att kvinnor i allmänhet står ideologiskt längre
till vänster än män.
Diskussionen om Sverigedemokraternas vänster-högerposition
är ofta livlig. Är SD ett högerparti eller ett mittenparti? (se Anders
Sannerstedts kapitel i denna volym) Analyserna av SD-väljarnas
positionstaganden i vänster-högerfrågor ger beskedet att de alltsomoftast
återfinns i en mittenposition i frågor om t ex privatiseringar, vinstutdelning
och ersättningsnivåer, mellan de fyra allianspartierna och de fyra rödgrönrosa
partierna. Undantaget är frågor om skattenivåer, där SD-väljarna i allmänhet
intar samma positioner som allianspartiernas väljare.
Två icke-vänsterhögerrelaterade sakfrågor når 2014 högre på
listan över mest politiserade sakfrågor än vad de gjort tidigare.
Det gäller för det första frågan om att höja
koldioxidskatten på bensin (.48) som är starkt partiskiljande med FI- och
MP-väljare starkt positiva till förslaget medan Sverigedemokraternas väljare är
starkt negativa. För det andra gäller det frågan om att ta emot färre flyktingar i Sverige (eta=.47) där FIs och SDs
väljare står extremt långt ifrån varandra. Så gott som alla SD-väljare tycker
förslaget är mycket bra medan så gott som alla FI-väljare tycker förslaget är
mycket dåligt. Gröna frågor och frågor om flyktingmottagning påminner om varandra
när det gäller partiväljarnas rangordningar längs åsiktsdimensionerna. FI, V
och MP-väljare tenderar att gruppera sig tillsammans på ena sidan medan SD, KD
och M-väljare grupperar sig tillsammans på den andra, medan Socialdemokraternas
väljares positioner inte går att skilja från övriga allianspartiväljares
hållningar. S-väljarna är inte lika toleranta och gröna som V, FI och MP.
Gröna åsikter brukar gå hand i
hand med motstånd mot kärnkraft. Även här är det tydligt att V-, FI- och
MP-väljarna grupperar sig tillsammans på ena sidan, medan Socialdemokraternas
väljare är klart mer positiva till kärnkraft och SD-väljarna står tillsammans
med M- och FP-väljarna. Det är intressant att se att det finns många sakfrågor
där de nuvarande regeringspartiernas väljare (MP- och S-väljarna) står
positionerade så pass långt ifrån varandra.
De ”alternativa” sakfrågeståndpunkter (A:et i GAL) som omtalas
i forskningslitteraturen är knutna till diskussioner om förändrade
levnadsmönster och livsstilar och står i motsatsställning till
traditionalistiska värderingar (T:et i TAN). Hit hör med lite god vilja saker
som satsningar på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor, inställning till abort
och HBT-rättigheter, politiska förslag som är tänkt att utmana tidigare
föreställningar om kärnfamilj och könsroller. SOM-undersökningarna 2014 visar
tydligt partiskiljande åsikter i frågor om föräldraledighet för pappor,
könskvotering till styrelser och HBT-rättigheter. Här intar på ett självklart
och tydligt sätt FI-väljarna flankpositionen på ena sidan av åsiktsdimensionerna
medan mer konservativa och traditionalistiskt lagda SD-väljare och KD-väljare
grupperar sig nära tillsammans på den andra flanken.
EU-dimensionen var stark under 1990-talet och konflikten kring
medlemskapet kom att splittra partiernas väljargrupper. Stödet för EU-medlemskapet
har blivit starkare över tid och en klar majoritet av väljarna stöder idag
medlemskapet, även om förslaget om att införa euron som valuta för närvarande
är iskallt (se Linda Bergs och Frida Vernersdotters kapitel i denna volym). De
sakfrågor som gäller EU visar båda samma mönster: Sverigedemokraternas och
Vänsterpartiets väljare är klart mest positiva till förslaget om ett svenskt
utträde ur EU. I Sverige kommer EU-kritiken idag främst från V- och SD-väljare.
Härvidlag är partiväljarnas uppställning längs EU-dimensionen mycket annorlunda
jämfört med till exempel vänster-högerfrågor och gröna frågor.
Auktoritära värderingar (A:et i TAN) handlar delvis om en grundläggande
positiv inställning till auktoriteter som kyrka, stat, föräldrar och lärare och
är inte särskilt framträdande i den svenska debatten. Den minskande
auktoritetstron är långt gången i Sverige och framgångar för partier som
Sverigedemokraterna har sin grund i en omfattande elitmisstro snarare än
auktoritetstro. Därför är auktoritära sakfrågeåsikter inte mätta särskilt väl i
just 2014 års SOM-undersökning. Det som kommer närmast är möjligen frågan om
att införa dödsstraff för mord – ett förslag som åtminstone står i direkt strid
med svenska demokratiska värderingar så som de kodifierats i Regeringsformen:
”Dödsstraff får inte förekomma.” (RF kap 2 § 4. Här skiljer SD-väljarna ut sig
tydligt från de andra partiernas väljare genom en övervägande positiv
inställning till dödsstraff (medeltal 28 på en skala från 10 till 50).
Så hur passar GAL-TAN-beteckningen – som allt oftare används
i europeisk statsvetenskaplig forskning – egentligen in på det svenska
partisystemet anno 2014? De gröna (G), alternativa (A) och libertära värdena
(L) tycks vara åtminstone till två tredjedelar närvarande i det svenska
partisystemet. Det gröna är kanske bäst representerat med ett etablerat miljöparti
i regeringen och med en rik förekomst av starkt politiserade sakfrågor inom
energi- och miljöområdet. Det alternativa handlar i den europeiska kontexten om
saker som i den svenska kontexten kommit att bli fullständigt självklara, som
till exempel ökad jämställdhet mellan män och kvinnor och satsningar för att
stärka HBT-rättigheter. De libertarianska värdena om att medborgares och
frivilligorganisationers roll ska öka på bekostnad av statens har dock endast i
svag utsträckning satt prägel på den svenska ”nyvänstern”. Diskussionerna om
hur vi bör etikettera vår tids utmanare av vänster-högerskiljelinjen lär
fortsätta.
Vi ser ett allt mer fragmenterat politiskt landskap med
stora känslomässiga och ideologiska avstånd mellan i huvudsak tre grupper av väljare;
väljare till de rödgrönrosa partierna, väljare till allianspartierna och väljare
Sverigedemokraterna. I sakfrågor som laddar på andra dimensioner än
vänster-höger ser vi en tydligt ökad konfliktnivå i befolkningen, i synnerhet
när det gäller gröna/alternativa och traditionalistiska/nationalistiska värden,
som till exempel i frågor om bensinskatt, HBT-rättigheter och
flyktingmottagning. Fragmenteringen leder till att väljarna mer än tidigare
sprider ut sina röster på fler alternativ, röstdelar och strategiröstar. Ökade
motsättningar i befolkningen får konsekvenser även på elitnivå: Vi ser att det
leder till svårigheter att bygga majoriteter som kan styra landet. Det utmanar
den politiska konsensuskulturen och vårt demokratiska systems möjligheter att
hantera ökad konflikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Varifrån kom Sverigedemokraternas väljare?
En av de vanligast förekommande frågorna när man är ute och föreläser om svenskt väljarbeteende handlar om från vilka andra partier Sverige...

-
Den nionde september nästa år är det allmänna val i Sverige. Det kommande året förefaller ha förutsättningar att bli dramatiska i svensk pol...
-
Rumsliga modeller som beskriver grundförutsättningarna för aktörers agerande på marknader är en minst hundraårig tradition inom nationalekon...
-
Det finns inget bra generellt svar på frågan om unga människor tenderar att vara vänster eller höger. Det beror på att svaret på frågan är...
-
Fick in ännu en kul fråga till Valforskningsprogrammets nyöppnade frågelåda, nämligen hur mycket som egentligen brukar kunna hända i parti...
