24 april 2015

Varför kan Folkpartiet inte växa?

Partisystemets Hallsberg. En väntsal för partibytare. Partisystemets vändkors. Folkpartiet innehar ett närmast oslagbart rekord i svensk politik när det gäller att misslyckas med att få tidigare väljare att stödja partiet ännu en gång. Andelen folkpartiväljare som röstat på FP även i föregående val är enligt tidigare analyser av partibyten i de svenska Valundersökningarna följande: 63 procent 1979 (Holmberg 1981), 44 procent 1982 (Holmberg 1984), 83 procent 1985 (Holmberg & Gilljam 1987), 54 procent 1988 (Gilljam & Holmberg 1990), 46 procent 1991 (Gilljam & Holmberg 1993), 41 procent 1994 (Gilljam & Holmberg 1995), 42 procent 1998 (Holmberg 2000), 74 procent 2002 (Holmberg & Oscarsson 2004) och 30 procent 2006 (Oscarsson & Holmberg 2008). Snittet under perioden 1979-2006 är 54 procent. Med undantag av framgångsvalen 1985 och 2002 har partiet systematiskt underpresterat jämfört med andra partier i den helt nödvändiga uppgiften att återmobilisera redan vunna väljare.

Mönstret går igen även i de två senaste riksdagsvalen. Ett mindretal av Folkpartiets väljare 2006 valde att rösta på FP 2010 – endast 38 procent. Och eländet fortsätter. De preliminära partibytarmatriserna för väljarströmmar mellan 2010 och 2014 är ytterligare en upprepning. Enligt SVTs vallokalundersökning var det bara 39 procent av Folkpartiväljarna från 2010 som valde att rösta på FP även 2014. Väljartappet gick den här gången liksom många andra gånger tidigare till Moderaterna (19 procent), men även till Centerpartiet (11 procent) och Sverigedemokraterna (8 procent).



Källa: Oleskog Tryggvason, P. (2014). Vikten att vikter: Sammanställning av viktade resultat från SVTs vallokalsundersökning 2014. Valforskningsprogrammets arbetsrapportserie 2014:13. Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen.



Det vore en fantastisk uppgift att försöka ta reda på hur stor andel av den nuvarande väljarkåren som någon gång i livet valt att rösta på Folkpartiet. Partiet var under lång tid, tillsammans med Centerpartiet, svenska folkets bästa parti i andra hand (se t ex här). FP är fortfarande ett parti som är tolererat och uppskattat av många och som bevisligen har kunnat fånga nya väljare i val efter val. Att behålla väljare har dock visat sig vara betydligt svårare. Folkpartiet har många sympatisörer men tycks alltså ha svårare att arbeta upp några starkare emotionella lojalitetsband till sina väljare. Kanske ligger huvudförklaringen i den ideologiska profilen för partiet och de budskap partiet för fram. Det finns en inbyggd motsättning mellan ett frihetligt liberalt budskap och ett mer uppfordrande, dogmatiskt appellerande till kollektiva intressen och grupplojaliteter. Lika fritt och lätt det är att stödja partiet för allmänborgerliga väljare, lika fritt och lätt är det att välja något annat nästa gång?


Referenser


Gilljam, Mikael & Sören Holmberg, Red. (1990). Rött, blått, grönt. En bok om 1988 års riksdagsval. Stockholm, Bonniers.
Gilljam, Mikael & Sören Holmberg (1993). Väljarna inför 1990-talet. Stockholm, Norstedts Juridik.
Gilljam, Mikael & Sören Holmberg (1995). Väljarnas val. Stockholm, Norstedts.
Holmberg, Sören (1981). Svenska väljare. Stockholm, LiberFörlag.
Holmberg, Sören (1984). Väljare i förändring. Stockholm, Liber.
Holmberg, Sören (2000). Välja parti. Stockholm, Norstedts Juridik.
Holmberg, Sören & Mikael Gilljam (1987). Väljare och val i Sverige. Stockholm, Bonniers.
Holmberg, Sören & Henrik Oscarsson (2004). Väljare. Svenskt väljarbeteende under 50 år. Stockholm, Norstedts Juridik.
Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013). Nya svenska väljare. Stockholm, Norstedts Juridik.