06 januari 2016

Hur förändras våra grundläggande mänskliga värderingar?

rokSedan slutet av 1980-talet mäter SOM-institutet svenska folkets inställning till grundläggande mänskliga värderingar. I den senaste SOM-antologin som släpptes den 14 december genomför Mattias Gunnarsson och jag en analys av värderingsförskjutningar inom olika generationer under perioden 1988-2014. Värderingsmätningarna vilar på Milton Rokeachs teori om mänskliga värden (The Nature of Human Values, 1973).
ROK2
Rokeach definierade 18 terminala och 18 instrumentella värden som universella och allmän­giltiga för mänskligheten. De terminala värdena refererar till önskvärda existentiella mål (end-states of existence), såsom till exempel frihet, lycka, vänskap, inre harmoni och självförverkligande. De instrumentella värdena refererar till önskvärda sätt att uppträda (modes of conduct), som till exempel att vara artig, mo­dig, intellektuell och kärleksfull. SOM-insti­tutet valde tidigt att begränsa sig till en kartläggning av Rokeachs terminala värden.

Viktiga och oviktiga värden
Liksom tidigare år toppas listan med viktiga värden av hälsa, frihet, ärlighet, familjetrygghet och en värld i fred, med mellan 77 och 86 procent som tycker att värdet är ”mycket viktigt”. De fem minst viktiga värdena enligt den svenska befolkningen 2014 är, precis som i tidigare mätningar, makt (6 procent), frälsning (7 procent), rikedom (8 procent), socialt anseende (17 procent) och teknisk utveckling (21 procent).

tiomestvi tiominstvik
1970-talisterna: En generation på värderingsmässig vandring
Det kanske mest spännande resultatet gäller värderingsförändringar över tid i olika generationer. Resultaten visar stora förskjutningar av 1970-talsgenerationens värderingar av de njutningvärden  som peakade i samband med Millenieskiftet. Följ den gula trendlinjen i kohortanalysen nedan så ser du omfattande förskjutningar av 1970-talisternas värdering av "ett behagligt liv" (ned från 78 år 2000 till 61 procent 2014), "ett liv fullt av njutning" (ned från 46 till 26 procent sedan Millenieskiftet).

Bild10

1970-talisterna allt mer lika sina föräldrar värderingsmässigt
Även värderingar av "självförverkligande" -- ett värde som tidigare varit starkt associerat just till 1970-talsgenerationerna -- har droppat i betydelse. Rejält så. År 2000 svarade 57 procent av personer födda på 1970-talet att värdet var "mycket viktigt".

Bild11
Bild13
Men i SOMs senaste mätning från hösten 2014 var motsvarande andel bara 20 procent! 1970-talisterna har under de senaste femton åren närmat sig tidigare generationer mycket snabbt. Värderingsmässigt är det allt mindre som skiljer 1970-talisterna från förkrigsgenerationer och babyboomgenerationer. Det är ett otippat resultat på flera sätt. Grundläggande värderingar är normalt tänkt att formas i tidiga år för att sedan stabiliseras inom varje ny kohort; värderingsförskjutningar i samhället ska sedan gå i samma långsamma takt som nya generationer avlöser äldre. Här ser vi ett exempel på en grupp individer födda på 1970-talet som på relativt kort tid förändrat sina grundläggande värderingar avsevärt när de själva närmar sig eller passerar 40-årsstrecket. Vad är det egentligen som händer?

Det krävs mer forskning för att närma sig förklaringar till de värderingsförskjutningar vi kan urskilja bland 1970-talisterna. Det ligger närmast till hands att förklara förändringarna med att gruppen helt enkelt har blivit äldre. Men kan det verkligen vara gruppens åldrande i sig självt som orsakat förskjutningarna? Vi tycker att det verkar tveksamt. Om de snabba värderingsförändringarna i denna grupp skulle bero på ålder (en livscykeleffekt), varför såg vi i så fall inte samma förändringar över tid i gruppen 1960-talister för omkring tio år sedan?

En annan tolkning vilar på Ronald Ingleharts idé om att vi Maslowskt tenderar att värdera högt saker vi har ett stort behov av men att vi värderar ned behov som vi fått tillgodosedda (knapphetshypotesen): När människors behov av självförverkligande, njutning och behagligt liv blivit uppfyllda skulle de inte längre uppfattas som lika viktiga. Men skulle i så fall sjuttio- och åttiotalistgenerationen ha blivit "mätta" på ett behagligt och njutbart liv? Handlar det om en generation som faktiskt till stora delar fatiskt har kunnat förverkliga sig själva?

En tredje tolkning kanske ändå har med ett slags uppvaknande att göra, som är särskilt brutalt för just 1970-talsgenerationen (kanske avslöjar tolkningen mest egna funderingar och erfarenheter). Det är individer i den "lekande" lite oskyldiga 1970-talsgenerationen som under de senaste fem-tio åren oförberett fått stafettpinnen med ansvar överlämnat till sig från äldre generationer. De har blivit föräldrar, chefer och ledare inom många olika sektorer. De har insett att när folk omkring uttrycker "Någon borde göra något!" så finns där inte längre några andra att peka på. Det är vi som är den någon som måste agera. Då faller aktierna för självförverkligande, spännande liv, ett liv fullt av njutning och ett behagligt liv snabbt i värde, till ungefär samma nivå som hos våra egna föräldrar.

Läs mer
Gunnarsson, Mattias & Henrik Oscarsson (2015) Grundläggande värderingar och personlighetsdrag. I Bergström, Annika & Jonas Ohlsson (red). Alla dessa val. SOM-rapport 64. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

2 kommentarer:

Tony Malmqvist sa...

Onekligen rätt intressant att i ena kolumnen har 67% svarat att de anser att inre harmoni är viktigt, medans 7% har svarat att frälsning inte är så viktigt.

Karl Persson sa...

Man ser ju också trender som är likadana för alla generationer år för år. Man kan tänka sig att unga är mer trendkänsliga. Efter 1998 blir "ett liv fullt av njutning" viktigare för alla grupper. Högst värden ju yngre generation. Sedan med åldern går det mot en normalisering över tid kanske...

Det vore också intressant att studera vad trenderna beror på, det borde rimligen vara de äldre generationerna som bäddar för de yngre (skapar trenderna), så att säga.