Den svenska partirymden 2016

Rumsliga modeller som beskriver grundförutsättningarna för aktörers agerande på marknader är en minst hundraårig tradition inom nationalekonomi och statsvetenskap. Anthony Downs bok "An Economic Theory of Democracy" från 1957 är fortfarande den hittills mest citerade inom statsvetenskapen. Rumsliga modeller används flitigt för att beskriva och förklara partikonkurrens och väljarbeteende inom nationalekonomi och statsvetenskap. Uppenbarligen har fruktbarheten bedömts vara tillräckligt god för att spatiala valteorier kunnat överleva (se t ex Oscarsson 1998).


Det svenska partisystemet är ett av världens mest endimensionella. Men vänster-högerdimensionen utmanas från tid till annan av nya skiljelinjer. Idag talar europeiska statsvetare om att fördelningspolitisk vänster-höger fått sällskap av en ny dimension som gäller en framväxande socio-kulturell skiljelinje där globalisering, öppenhet, kosmopolitism, gröna och toleranta värderingar står mot nationalism, traditionalism och auktoritarianism. Vissa benämner dimensionen GAL-TAN där akronymerna står för Green-Alternative-Libertarian och Traditionalist-Authoritarian-Nationalist. Den passar inte helt med svenska förhållanden men är en bra utgångspunkt om man vill bidra till diskussionerna genom jämförande analyser av vad som händer i europeiska partisystem.


Två svenska partier som nått framgångar längs den nya politiska dimensionen är Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ; fast givetvis i helt olika ändar av skiljelinjen. I Sverige, liksom i många andra länder, tar sig skiljelinjen GAL-TAN främst uttryck i ökad konflikt kring frågor som rör migration, flyktingpolitik och invandring. Men det kan också handla om traditionalistiska värderingar som står mot kosmopolitiska. Utbildningsnivå förklarar en stor del av de skilda värderingar människor gör när det gäller huruvida mångkultur, globalisering, internationalism uppfattas som ett hot eller en möjlighet. Stora värden står på spel. Under de två senaste åren har konfliktnivån ökat dramatiskt i frågor som på ett eller annat sätt kan knytas till GAL-TAN.


Sverigedemokraternas väljare är svårplacerade längs vänster-högerdimensionen. I de flesta vänster-högerfrågor står de i mitten. Men fördelningspolitik är en sekundär prioritering för SD-väljarna. Istället är det frågor om immigration, brottslighet, välfärdsmissnöje och misstro mot samhällets eliter som väger tyngst i övervägandena. Man upplever att en själv och de nära och kära inte har något att vinna på en samhällsutveckling mot ökad globalisering, mångkultur, internationalisering.


Figur: Svenska väljares perceptioner av partiernas vänster-högerpositioner 1979-2014 enligt de svenska Valundersökningarna.



Källa: Oscarsson (2016) Flytande väljare. Stockholm: SCB.



Konfliktstrukturen i det svenska partisystemet befinner sig idag i stark förändring. Vi skjuter på ett rörligt mål. Min bästa tvådimensionella karta över det svenska partisystemet just nu ser ut ungefär så här (se nedan). Den bygger på omfattande analyser av väljarströmmar, av partisympatisörernas ställningstaganden i ett mycket stort antal sakfrågor och av hur väljarna själva uppfattar partiernas positioner. Det är på sätt och vis svenska väljarnas egen karta över partisystemet.




Kartan är mitt bästa svar just nu på hur de svenska partiernas relationer till varandra ser ut. Det är lite av en hybrid. Partiernas positioner längs den vertikala axeln bygger till en del på analyser av väljarmarknaden – det vill säga var partiernas sympatisörer står i GAL-TAN-relaterade frågor som rör t ex flyktingmottagning, arbetskraftsinvandring, bensinskatt, HBT-rättigheter, abort, dödsstraff, jämställdhet. Vänster-högerpositionerna för partierna bygger helt på väljarnas egna uppfattningar om var partierna står längs vänster-högerdimensionen. Huvudsakligen hämtas dessa väljardata från Valundersökningar och SOM-undersökningar (Se listan över publikationer nedan).

För en väljarforskare är användande av väljardata en naturlig utgångspunkt om man vill förklara väljarbeteende: väljarna kan ju inte gärna agera utifrån någonting annat än egna verklighetsuppfattningar. Använder man andra tekniker för att positionera partierna -- t ex voteringsmönster i riksdagen, partimanifest, utspel och pressmeddelanden, koalitionspreferenser -- kommer kartan givetvis se annorlunda ut. Detta är i huvudsak en ögonblicksbild som visar hur väljarmarknaden kan beskrivas. Nya analyser genomförs hela tiden och kompletterar bilden av hur vi ska förstå den svenska partirymden. Vänster-höger har utmanats tidigare. Varje gång har det slutat med att konfliktdimensionen absorberat de nya konfliktlinjerna. När dammet lagt sig står vänster och höger där, kraftfulla spatiala metaforer som överlever men fyllda med nytt innehåll.


Kampen om att behålla gamla och vinna nya väljare är inte enbart ett strategiskt positionsspel. En central faktor begränsar avsevärt partiernas möjligheter att röra sig fritt på spelplanen: partiideologi! Partier vill nämligen saker. Det går att vinna väljare utan att behöva ägna sig åt ängslig anpassning till en väljarmarknad: bygga förtroende, bilda opinion, övertyga och visa ansvarstagande och ledarskap, utveckla ny spännande politik och visa politiska resultat. Även om spatiala modeller är utomordentliga verktyg för att kartlägga partirymder och förklara väljarbeteende så behöver det inte nödvändigtvis innebära att man använda dem för att ge råd om hur partier bör manövrera på väljarmarknaden. Partier har istället utomordentliga möjligheter att agera för att förändra den politiska spelplanen genom att ändra partirymdens form. Genom att försöka förändra det sätt på vilket väljarna tänker och resonerar kring frågor som de tycker är angelägna kan partierna "töja och dra" i åsiktsdimensioner för att skapa manöverutrymme och attraktionskraft utan att behöva förflytta sina ideologiska positioner allt för mycket allt för snabbt.


Det är uppenbart att GAL-TAN skapar stora problem främst för våra två stora partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, som gärna skulle vilja att den traditionella vänster-högerstrukturen blev mer dominerande. De har ett gemensamt intresse av att den nuvarande diskussionen om migration och mångkultur förvandlas till en i huvudsak fördelningspolitisk diskussion om jobben, ekonomin, bostäderna och skolan. 












Att läsa vidare:

Oscarsson, Henrik (1998) Den svenska partirymden. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Oscarsson, Henrik (2016) Flytande väljare. Stockholm: SCB.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2016) Svenska väljare. Stockholm: Wolters Kluwer.

 


Kommentarer

potmo sa…
Jag har funderat en hel del på detta med den svenska partirymden. För några år sedan tog jag kontakt med Kieth T Poole som tillsammans med Howard Rosethal uvecklade Nominate på 80-talet (https://en.wikipedia.org/wiki/NOMINATE_(scaling_method)). Jag frågade honom om det gjorts studier i Sverige liknande de han gjort i USA för att statistiskt se hur partierna rört sig genom partirymden över tid. Det visade sig att datan inte fanns digitaliserad och efter att ha tjatat på Riksdagsbiblioteket så skannade de voteringsprotokollen mellan 1924 och 1966 för första och andra kammaren i höstas. Jag har nu påbörjat ett arbete för att digitalisera bilderna på voteringsprotokollen för att se hur det ser ut när man kör Nominate på den svenska riksdagen. Är Nominate något som fortfarande används eller har det ersatts av någon annan nyare metod? Vet du om det finns några andra som arbetar med något liknande som man skulle kunna sammarbeta med?

Nisse Bergman
NOMINATE tycks vara en vanlig MDS (Multidimensionell skalning) som anpassats till voteringsdata. Torde inte vara några problem att köra MDS på Stata eller något annat statistikpaket för att få till stånd liknande analyser med tillhörande tjusig grafik.

I Sverige har det varit mkt svårt att genomföra regelrätta voteringsstudier eftersom partipiskan från tid till annan varit så stark att det helt enkelt inte funnits tillräcklig variation för att det ska fungera tillfredsställande. Många har försökt. Enligt min gamla avhandling (1998:18) så är Stjernqvist och Bjurulf, Glans och Rommetvedt några tidiga skandinaviska pionjärer på voteringsdata. Jag droppade möjligheterna att använda voteringsdata tidigt i mitt avhandlingsprojekt främst för att det fanns så mycket orörd väljardata.

Inom det gamla kommunalforskningsprogrammet lär det ha samlats in voteringsdata även lokalt (!) under mycket lång tid. Osäker på hur mycket av det som kan ha digitaliserats, men du borde kolla med Svensk Nationell Datatjänst (www.snd.gu.se).
Anonym sa…
Föreslår mer strikta antonymer som definiens, i vart fall om det ska göras begripligt
för väljarna, som sas utgör råmaterialet.

Nationell <-> Internationell

Mikropolitisk <.> maktropolitisk

klassbunden <-> identitetsbunden

Federativ <-> Statlig (eu-federativ vs nationalstatlig)

Lokal <-> Global

decentralistisk <-> centralistisk

antiurban <-> urban

Liberal <-> kommunitär

Libertariär <-> Reglerad

- frihet <-> + frihet

Frihandel <-> protektionistisk

Funktionell <-> dysfunktionell

Idealistisk <-> realistisk

Teleologisk <-> orsaksbunden


Det finns säkert andra och bättre motsatspar, det viktiga är nog att göra en flerdimensionell
modell som är neutral och pedagogisk, kanske saknas en central klassisk byggsten,
konservativ <-> Progressiv. Nog har både S&M varit ganska konservativa, (reformerta)
och allt annat än progressiva, fram till Reinfeldt och Sahlin, det vi ser är inte bara nytt, utan
en återförflyttning mot ett tidigare normaltillstånd, som dels bygger på SDs framgångar, men
framför allt är en större rörelse i hela EU, att EU-ledstjärnan fått en rejäl törn, och då har de
inte så mycket att komma med, annat än tystnad samt verbalt fokus på nationella frågor, och
de flesta Europeiska demokratier, utom östeuropa, sitter i samma rejäla knipa.

Det är annars mest detta med auktoritär som vållar huvudbry,
och som inte är direkt nytt, högern har alltid varit för mer ordning och reda, mer polisiära
resurser och längre straff, medan vänstern varit omvänd i frågan. Det samma gällde förr
säkerhetspolitik, högern tror mer på konfliktlinjen för att gynna fred, dvs tröskeleffekt,
dvs militär slagkraft, medan vänstern förfäktat samförstånds-systemet genom först NF och
sedan FN. Den gröna dimensionen är svår, eftersom partiet är ett helt annat än då det begav sig,
och att det blev rätt lite kvar av den där ideologin, (grön) och identitetspolitik som sas tog över,
och då kanske den gröna antikapitalistisk antitillväxt inte existerar (längre) realt för
väljarna. Det gröna perspektivs är alltså höljt i dunkel.

angående voteringsdata, ta fram alla kontroversiella omröstningar och jämför mot kvittningssystemet, alla obehagliga beslut kvittar de renläriga samvetsömma riksdagsmännen ut sig från kammaren, och det handlar inte bara om lättja. I Finland finns inget kvittningssystem, och SD är ju inte inbjudet. Så hypotetiskt borde antalet kvitterande ledamöter vara proportionell mot graden av känslighet i frågor som partierna inte vill skylta med, att det finns interna målkonflikter.
S.W
Tar Atanamir sa…
-Jag kallar mig själv för Libertarian.
-Jag förstår keynsianismens enorma brister och ser därmed dagens globala ekonomiska system som fascistisk korporativism. Jag är insatt i de processer som ledde fram till den ekonomiska krisen 2008 (statliga regleringar ledde till en massa subprime lån, som sen bankerna lekte rövare med för att deras existens skyddades av staten).
-Jag är kunnig om kärnkraft och är därför skarpt emot alla Gröna partiers idéer då de uppenbarligen har andra motiv än att värna om miljön (röda motiv). Global uppvärmning är en ickefråga, eftersom det lätt kan lösas med ny kärnkraft.
-Jag är skarpt emot EU, p.g.a. dess antidemokratiska beteende och grundläggande onödighet. Länder kan ha frihandel med varandra utan att ge bort sin suveränitet till ett byråkratvälde. Jag är såpass emot federation att om de försökte implementera en sådan så skulle jag vara tvungen att aktivera mig själv till fria kriget mot främmande makt.
-Jag anser att internet har fört med sig en ny tidsålder, och att på sikt så är de gamla maktstrukturerna (stater/EU) dödsdömda, internetkulturen kommer äta upp allt. Men nationerna kommer bestå eftersom nationer är folk, inte stater. Så nationalstaten kommer förvandlas till en "subreddit" i den globala internetkulturen.

I USA så hade min röst fallit på:
-Ron/Rand Paul i GOP primaries.
-Gary Johnson (Libertarian Party) i presidentvalet.

I Sverige.
Sjuklövern har bränt alla broar.
Jag är en medveten tänkande människa som kan se igenom lögnpropaganda, så jag behöver inte ens nämna vad jag röstar på, det är för uppenbart.
Hade det funnits ett Libertarianskt parti så hade jag röstat på det.

Så.
Är jag GAL eller TAN?
MartinJ sa…
Har skrivit mycket mer om GAL/TAN, denna bild och om skattningen av över 4000 riksdagskandidater på de här skalorna (SVT Valkompass 2014) här:

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10154447121375056&set=a.484322930055.272355.731110055&type=3&theater

Välkomna att kommentera.