Opinionsläget februari 2017

Detta blogginlägg är samförfattat av PER OLESKOG TRYGGVASON och HENRIK OSCARSSON


Det är idag femhundrasextiotvå dagar kvar till valet 2018. Under den senaste månaden har vi sett ovanligt stora rörelser i den sömniga mellanvalsopinionen. I det här blogginlägget redovisar vi våra sammanvägningar av opinionsläget i januari och februari (MäMä) och analyserar frågan om huruvida Moderaternas mer pragmatiska inställning till att samarbeta med Sverigedemokraterna kan ha inneburit en väljarflykt av M-sympatisörer till Centerpartiet.


Långt kvar till valetDe regelbundna publiceringarna av väljarbarometrar lider kroniskt av oproportionerlig överexponering och av övertolkningar utan stöd i data. Med dårars envishet vill vi därför först börja med att påminna om några viktiga slutsatser från tidigare analyser av opinionsmätningar som man bör bära med sig. För det första: Prediktionskraften i mätningar som genomförs långt före valet är, åtminstone historiskt sett, relativt liten. Det är först när vi rör oss in ett valår – alltså om ungefär ett år – som prediktionskraften brukar förbättras dramatiskt. Först då börjar valresultatet långsamt frysa fast och mätningarna närma sig något som liknar det slutgiltiga valresultatet. Det är ännu långt kvar till valet 2018. Och först i efterhand brukar man ha tillgång till de data som behövs för att kunna dra slutsatser om när under mandatperioden det inträffat något formativt moment.


För det andra gäller mätningarna en hypotetisk situation om ett tänkt riksdagsval idag. Alltså en situation som inte ens är nära att påminna om den valrörelsekontext under vilken väljare faktiskt fattar sina röstningsbeslut. Som politainment fungerar mätningarna som bränsle för spekulation och spelteoretiska tankeexperiment. Men när allt kommer omkring är mätningar mätningar och valresultat valresultat, en lärdom som under det senaste året efter Brexit, Trump och Isländska skrällval lyckligtvis tycks ha nått spridning även utanför forskningskretsar.


M-utspelet den 19 januari För det tredje bör man vara ytterst försiktig att koppla samman eventuella förändringar med specifika politiska händelser. För det mesta visar det sig vara ytterst svårt att isolera kortsiktiga opinionseffekter av t ex utspel, skandaler, partiledarbyten, partikongresser. Opinionsforskningen visar att förändringar nästan alltid sker gradvis och dessutom med eftersläpningar. Hela opinionen påverkas oftast inte på en och samma gång. Många effekter som kan detekteras omedelbart blir inte permanenta. Elasticiteten i attityder gör att opinionseffekter kan ackumuleras och ”mellanlagras” för att ge utslag först vid ett senare tillfälle (jämför blixtnedslaget som blir utfallet av en mer långvarig elektrisk uppladdningsprocess).


Därför är det notoriskt svårt att dra säkra slutsatser om orsaker till korttidsförändringar. I synnerhet när det gäller resultat från väljarbarometrar eftersom det i dessa undersökningar inte ställs för ändamålet avsedda andra frågor till de svarande. Vi har bara tidsserien att utgå ifrån för att dra slutsatser. Bra för fri spekulation. Mindre bra om man vill dra vetenskapliga slutsatser.
Men den här gången är det lite annorlunda. Förutsättningarna för slutsatser är ovanligt goda. Opinionsinstituten har nämligen behagat förlägga sina fältperioder så att det blir enklare än vanligt att värdera opinionsläget före Anna Kinberg Batras presskonferens den 19 januari – och de direkta negativa reaktionerna från andra allianspartier – och jämföra med opinionsläget efter utspelet. Vår egen sammanvägning – Mätningarnas Mätning – visar att mellan januari och februari blev Moderaternas skattning i väljarbarometrarna klart lägre samtidigt som Centerpartiets blev klart högre. Den senaste sammanvägningen inkluderar Novus mätning från igår och ger följande resultat (Läs mer om MäMä här).


Figur 1     Mätningarnas Mätning den 23 februari 2017 (%).
23-feb-2017-mama_liggande
Ovanligt stora och samstämmiga opinionsförändringarVi har som sagt inga paneldata att tillgå just nu (även om panelstudier faktiskt pågår i skrivande stund och kan komma att bli viktiga såsmåningom). Men sedan den 19 januari har vi har sju opinionsmätningar (från sex institut) som har haft hela eller den absoluta huvuddelen av sina fältperioder efter AKBs presskonferens. I samtliga mätningar, med undantag för Sifos andra extra(?)-mätning under perioden så backar Moderaterna samtidigt som Centerpartiet går framåt. I övrigt finns det lite systematik i förändringarna.


Bland de opinionsinstitut som använder sig av sannolikhetsbaserade urval kan vi konstatera att Moderaternas förändring varit statistiskt säkerställd hos Demoskop och Novus, men inte i någon av Sifos mätningar. Centerpartiets uppgång är säkerställd i Novus och Sifos första mätning, men inte i Demoskops.


Figur 2       Förändringen för respektive parti jämfört med föregående opinionsmätning (sex institut, procentenheters förändring)
figur1.png
Note: Sifo har gjort två undersökningar sedan den 19 januari 2017.


Ser vi till partiernas utveckling över tid kan vi konstatera att Moderaterna haft en nedåtgående trend samtidigt som Centerpartiets siffror pekat uppåt. Men vi kan också se att mätningarna som gjorts efter den 19 januari (de blå och gröna observationerna) accentuerat de båda trenderna. Detta gäller både i de mätningar som använder sig av sannolikhetsbaserade urval och de mätningar som har självrekryterade webpaneler.


Figur 3           Moderaternas och Centerpartiets opinionsutveckling sedan valet 2014 (blå och gröna observationer är resultat där fältperiod varit efter 19 januari)
prob sannolikhet.png
Note: Undersökningar som genomförts från september 2014 till februari 2017. Opinionsinstituten som ingår är: Demoskop, Inizio, Ipsos, Novus, SCB, SKOP, Sentio, Sifo, YouGov. Inizio, Sentio och YouGov ingår i gruppen självrekryterade övriga institut ingår i gruppen sannolikhetsbaserade.


Huruvida det här handlar om en långsiktig trend, en stabilisering eller om vi snart kommer återgå till gamla nivåer får framtida mätningar utvisa.


Vad kan förklara Moderaternas sjunkande stöd?
Vad kan då förklara att Moderaterna tappar väljare efter öppnandet gentemot Sverigedemokraterna? Vi ska självklart vara försiktiga i att spekulera för mycket i konkreta orsakssamband, men vi kan i det här sammanhanget pröva en hypotes att det kan bero på hur Moderata väljare känner inför Sverigedemokraterna som parti. Ms nya linje kom i huvudsak att handla om partiets mer pragmatisk inställning till samarbete med SD även om AKB uppehöll sig mest vid att kritisera regeringen och uttryckte en stark vilja att få till stånd en politisk förändring i Sverige.


Även om Sverigedemokraterna har växt avsevärt i opinionen sedan valet 2014 så är det fortfarande ett parti som väcker mycket starka antipatier i stora delar av väljarkåren och så också inom Moderaterna. I de nationella SOM-undersökningarna ställer vi frågan hur mycket väljarna gillar respektive ogillar de politiska partierna, där respondenterna får använda en skala som går från ”ogillar starkt” (-5), ”varken gillar eller ogillar (0), ”gillar starkt” (+5). I figur 3 nedan redovisar vi andelen av respektive partis sympatisörer som angett det lägsta svarsalternativet, ”ogillar starkt” gentemot samtliga andra partier. Detta för att analysera hur stor andel av partiernas sympatisörer som hyser kraftigast antipatier för övriga partier.


Det är uppenbart att man hyser störst antipatier gentemot Sverigedemokraterna om man sympatiserar med partier till vänster eller med Centerpartiet.


Även om det finns tydliga skillnader mellan partierna i andelen som har de största antipatierna så kan vi konstatera att är en väsentlig andel av moderaternas sympatisörer som tycker mycket illa om Sverigedemokraterna, nämligen 46 procent. Det är till och med så att det är en något större andel av Moderaternas sympatisörer som väljer detta svarsalternativ jämfört med sympatisörer till Liberalerna och Kristdemokraterna. Siffrorna som här redovisas är visserligen från hösten 2015, men beaktar vi att nästan hälften av Moderaternas sympatisörer då hyste starka antipatier mot Sverigedemokraterna är det kanske inte helt överraskande att de några av delar av partiets sympatisörer väljer att söka sig till andra partier när Moderaterna öppnar upp förs samarbete.


Figur 3           Andelen med starka antipatier för respektive parti bland partiernas sympatisörer (procent)
figur3
Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2015 Note: Andelen av respektive partis sympatisörer som anger alternativet -5 "Ogillar starkt" på frågan "Vart skulle du vilja placera Parti".


Att det blir Centerpartiet som de flyende M-sympatisörerna väljer har ideologiska orsaker. En kraftig polarisering och ökad konfliktnivå längs den nya kulturella dimensionen – som innefattar ideologiska skillnader i syn på nationalstatens gränser, kultur, identitet, traditioner, mångkultur, globalisering, migration och flyktingmottagning – har på kort tid lett till stora spänningar i det svenska partisystemet i allmänhet och mellan Allianspartierna i synnerhet. De socialliberala partiernas kraftiga reaktion är en tydlig indikation på att den nya kulturella dimensionen håller på att stöpa om den svenska partirymden.


Fler analyser behövs, men givet all kunskap om partiernas sympatisörer och om konfliktstrukturen i partisystemet bedömer vi att det är sannolikt att de flyende M-sympatisörerna hör till den grupp som attraherades av Fredrik Reinfeldts kosmopolitiska Moderata budskap. När M nu väljer att justera sin ideologiska kurs är det dessa väljare som rör på sig. Centerpartiet tycks vara det alternativ som tydligast representerar en liberal, tolerant politik för globalisering, öppen ekonomi, frihandel och internationellt samarbete, just sådant som var kännetecknande för Allianspolitiken under Fredrik Reinfeldt. Framtiden – kanske redan marsmätningarna från opinionsinstituten – får utvisa om AKBs utspel från den 19 januari initierat en omfattande väljarvandring mellan allianspartierna eller om Ms väljarförluster begränsas. När kakafonin i opinionssymfonin dundrat på ett tag kan det till och med ske återflöden om Moderaterna lyckas skingra dimridåer om framtida agerande i ex regeringsfrågan och lugnat Reinfeldt-kosmopoliterna så till den grad att de snabbt återvänder.

Kommentarer

Anonym sa…
Sven Nilsson

Moderaternas problem idag är att dom är splittrade i 2 stora grupper... Den ena gruppen vill ta makten med hjälp av SD och den andra vill inte ha med SD att göra... Hur M ledningen än gör så är dom rökta... Om dom fortsätter med DÖ så tappar dom ännu fler av de väljare som vill ha samarbete med SD och när dom nu öppnar för SD så tappar dom till Centern... Det är omöjligt att stoppa läckorna åt båda hållen... Batra fick ärva Reinfeldts giftpiller och har en omöjlig uppgift, sedan är hon dessutom en usel kommunikatör... Det bidrar inte heller. Batra är också väldigt förknippad med Reinfeldt, liksom hela den moderata partiledningen.... Finn Bengtsson skulle möjligen kunna ta över som partiledare och begränsa katastrofen för M... Han är nog den enda fast det skulle ändå bli svårt för M att klara sig över 20% 2018... Trovärdigheten är kraftigt försvagad efter Reinfeldts bravader.

Centern ses nu som en lysande stjärna men även dom har problem. Det räcker inte med ord för att lösa de problem som Alliansens invandringspolitik skapat... Samt i ärlighetens namn politiken 30 år tillbaka före alliansen d.v.s till tidigt 1970-tal...

I valrörelsen kommer Annie inte kunna ge konkreta svar på hur vi ska ordna bostäder och arbeten mm. Alltfler kommuner kommer också få gigantiska problem med bidragstagare som urholkar ekonomin.... Kombinerat med fler upplopp i Rinkeby och dylika områden, eventuella terrorattentat i Sverige och grov brottslighet som är invandringsrelaterad så sitter hela etablissemanget väldigt illa till... Centern kommer inte få > 10% i valet...

S använder nu Erdogan retorik mot SD... S är desperata idag... Deras partikongress i april kommer bli en tuff tillställning där det tydligt framgår hur splittrade dom är... Splittring är ingenting man vill ha i en valrörelse oavsett parti... S kommer också göra ett katastrofval 2018, dom får för första gången sedan allmän och lika rösträtt under 30% av rösterna...

Liberalerna är också splittrade i 2 falanger och hänger på gärsgårn till riksdagen.. KD har samma problem som liberalerna fast dom ligger ännu sämre till...

Miljöpartiet är extremt splittrade och deras väljare är förbannade och missnöjda... Liksom KD och Liberalerna riskerar dom också att åka ur...

Jag tror inte att Fi kommer in i riksdagen 2018 heller och därefter kommer partiet börja backa. Dom kan i bästa fall klara sig kvar i de kommuner dom finns i men trenden i samhället arbetar mot dom...

Återstår 2 partier som inte är så splittrade...

Vänsterpartiet har ändå en del problem med verkligheten... Man vill inte erkänna förtryck i förorterna mm... Den frågan kommer förfölja partiet hela vägen fram till valet 2018. Förmodligen kommer Vp ändå öka något. Mp kollapsar och Fi tappar också, då finns bara Vp kvar på den kanten...

Slutligen SD... Dom är inte splittrade... Visst enstaka personer kan vara problematiska men dom åker ut med huvudet före i de flesta fall... För SD så vore det smart att passa på att offra Kent Ekeroth nu... Han har skapat tillräckligt med rubriker... Om man dessutom kunde få in en tung åklagare som ny juridisk talesperson lagom till valet 2018 så vore det ännu bättre... Åkesson kommer göra ett nytt kanonval och han gör det SD gjort sedan 2002 års val... Man dubblar antalet röster.. SD blir största parti i riksdagen 2018 och jag tror att dom får strax över 30% av rösterna... Valet 2018 kan leda till att vi har allt mellan 5-9 partier i riksdagen... Givet hur många som hänger på gärsgårn så borde något parti åka ur åtminstone... Mp, Kd och liberalerna ligger alla illa till. Hur många kommer stödrösta på dom när M och S har stora problem. Liberalerna kan möjligen få stödröster från C...

Anonym sa…
Sven Nilsson igen....

Mp klarar sig nog eftersom det bara finns ett parti på den kanten i behov av stödröster. Fi kommer tappa kraftigt 2018. Det blir en tydlig bortkastad röst... Det räddar Mp...

Alliansen har 2 partier på gärsgårn och M tappar samtidigt rejält. C ökar men inte i närheten så mycket som mätningarna visar idag... Dom har inga svar på hur problemen ska lösas. Jag tror att KD eller Liberalerna åker ur. KD borde kunna öka givet trenderna i samhället men risken är att dom åker ur innan det slår igenom ordentligt. KD har också en relativt stor andel frikyrkliga som vill ha en liberal flyktingpolitik... Fp (jag får böta en tia, :-) ) har samma dilemma men är mer "liberala" och trenden går inte deras väg idag... Klarar dom sig 2018 så kan dom åka ur 2022 istället...

Förmodligen blir de rödgröna större än alliansen i valet, alliansen tappar troligen ett parti och tappar dessutom minst lika mycket som S till SD... De rödgröna har ca 35% efter valet... Alliansen drygt 30% vilket är vad SD också har... Det blir inte lätt att få fram en regering med dom siffrorna. S och M har gjort katastrofval samtidigt som SD blivit klart största parti...
Mr Maestro sa…
En annan sak med AKB och moderaterna som de lider av nu är att de är så totalt defensiva. De försöker sitta på alla stolar samtidigt och inte göra någon ledsen vilket ju blir totalt urvattnat. Inte rätta tiden att visa sig så svag och taktisk när Sverige brinner och svenskarna är oroliga för framtiden.
AKBs enda och rätta väg framåt är att ta kommandot genom att tillkännage en mycket strikt asyl och anhöriginvandringspolitik från Ms sida. Detta skulle ge omedelbart utslag i högre opinionssiffror, SDs medgörlighet och sätta tryck på övriga partier att bekänna färg i den fråga som är Sveriges ödesfråga och elefanten i rummet ingen vill tala om, nämligen asyl och invandring. Allt annat leder till stagnation/minskat förtroende för moderaterna. Tyvärr för Sverige tror jag inte vi har politiker med det moraliska mod som finns i våra grannländer så jag tror vi får försöka leva i en spiral nedåt med ständiga kriser, mer våld och polarisering etc.