tag:blogger.com,1999:blog-7362475307315888981.post7960212854077755379..comments2009-09-14T12:59:05.954+02:00Henrik Oscarssonnoreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-7362475307315888981.post-14576931058389577992009-09-14T12:59:05.954+02:002009-09-14T12:59:05.954+02:00Vi skriver mycket om detta i våra böcker. Visst kan vi skilja ut partiledare som i enstaka val haft stor betydelse för framgångarna för specifika partier(Westerberg, Svensson, Schyman, Bildt, Reinfeldt). Men de enskilda exemplen drunknar förstås i en systematisk analys men blir förstås ihågkomna. Eftersom partiledareffekterna ofta gäller små partier blir effekterna på aggregerad systemnivå knappt märkbara. Och huvudmönstret är att svenska partiledare för det mesta gör mer skada än nytta för ett partis valresultat. De flesta partiledare är sänken för sina partier.<br /><br />Och vad är en partiledareffekt, egentligen? Kan budskapet skiljas från budbäraren? Vi försöker, även om det är svårt. När det gäller Leijonborgeffekten var det budskapet och inte budbäraren som orsakade folkpartiets vinster. Den kausala riktningen är i huvudsak sådan att positiva värderingar av partiet och partiets politik smittar av sig på värderingar av partiledaren, och inte tvärtom.<br /><br />När vi pratar om små partiledareffekter är det alltid de kortsiktiga effekterna vi talar om. De långsiktiga effekterna av partiledarna är sannolikt de största. Partiledare sätter oftast en ny ideologisk inriktning på partiet, och detta leder indirekt till framgångar eller motgångar i kommande val.Henrik Oscarssonhttp://www.blogger.com/profile/06377361991011800064noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7362475307315888981.post-54719106247716555212009-09-14T12:12:53.343+02:002009-09-14T12:12:53.343+02:00Henrik,<br /><br />Intressant analys. En liten fråga bara. Vad säger du/forskningsläget om de enstaka val där partiledarna av oss i medierna tillskrivs en avgörande roll för valframgången. Jag tänker närmast på valet 1985 då Bengt Westerberg och fp gjorde succé, och det tillskrevs Westerbergs insatser under valrörelsen. Likaså när fp i valet 2002 ökade kraftigt och medierna myntade epitetet Lejonkungen. Vi kan väl också antas se en motsvarande effekt i de två ep-val där folkpartiet med Marit Paulsen som förstanamn gjort bra resultat.Andreashttp://www.blogger.com/profile/17525651864647061213noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7362475307315888981.post-52455608473539351362009-08-12T08:52:45.918+02:002009-08-12T08:52:45.918+02:00Hej Henrik,<br />Går det verkligen att separera mänsklig utvärderingskapacitet i politiken som så väsensskilt annorlunda från resten av verkligheten?<br />Det är strålande om väljare är just så rationella som empirisk forskning funnit trots stor rörlighet. Men, vad som uppfattas som ledarskapskvaliteter behöver faktiskt inte grundas på beprövad erfarenhet utan är snarare ett utmärkt exempel på subjektiv bedömning.<br />Många hälsningar<br />Annika BeijbomAnnika Beijbomhttp://www.blogger.com/profile/11984453379987336254noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7362475307315888981.post-39753216564924552542009-08-11T17:58:23.905+02:002009-08-11T17:58:23.905+02:00På denne side af Atlanten (som du også påpeger, fungerer det lidt anderledes der) er det vel ikke så meget inden for valgforskningen, som inden for den politiske journalistik, tesen om den store og stigende betydning af partiledere fremføres som den skinbarlige sandhed? (Sorry, min yndlingsirritation...)<br /><br />Et eller andet sted har jeg en bog med et kapitel om &quot;statsministereffekten&quot; (en anden klassiker i politisk journalistik) stående. Den er jo også problematisk, for ganske vist har danske statsministres partier vundet valg, men der er jo også en hel del eksempler på, at statsministerpartier har tabt vælgere.Jacob Christensenhttp://jacobchristensen.namenoreply@blogger.com