Visar inlägg med etikett val. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett val. Visa alla inlägg

14 februari 2011

Omvalet: Konsekvenser av lågt valdeltagande

Kommer omvalet i Västra Götaland få ett annorlunda utfall på grund av ett förmodat lägre valdeltagande? Svaret beror förstås på hur mycket lägre valdeltagandet blir. Det är just nu svårt att spekulera eftersom vi inte vet exakt när valet kommer hållas (när i maj?) och vi har ännu inga indikationer på hur mycket medier, partier och kandidater kommer att satsa på omvalet. Karaktären på valrörelsen är ännu oviss. Blir det en avslagen historia eller en rejäl tändvätska i den svenska demokratin? Den nyhetsvärdering som görs på landets medieredaktioner kommer vara mycket avgörande enligt min uppfattning.

Men skulle valdeltagandet röra sig ned mot de nivåer vi sett i Europaparlamentsval (45,5 procent senast) är det utan tvekan så att vissa partier kommer att gynnas och vissa andra missgynnas av att valdeltagandet är lågt. Beslutet att anordna omval kommer sannolikt få direkta politiska konsekvenser på styrkeförhållandena mellan partierna i regionen.

I den nyutkomna boken Väljarbeteende i Europaval genomförde Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet för fjärde gången analyser av de politiska konsekvenserna av lågt valdeltagande. Frågeställningen är om de svenska EUP-valen skulle ha slutat annorlunda om en större andel väljare gick och röstade? Resultaten har stor bäring på våra förväntningar om vilka partier som kommer att gynnas/missgynnas när valen i Örebro och Västra Götalandregionen görs om.

I tabellen nedan redovisas de officiella valdeltagandesiffrorna vid sidan av det valresultat som uppnåtts om alla icke-röstare faktiskt hade röstat i Europaparlamentsvalen 1995-2009. De politiska konsekvenserna av lågt valdeltagande måste betraktas som dramatiska. Resultat från fyra svenska EUP-val visar att Socialdemokraterna är det parti som lider mest av att valdeltagandet i Europaparlamentsvalen är så lågt. Om även icke-röstarna gjort slag i saken och gått till valurnorna visar analysen att Socialdemokraternas valresultat i EUP-valet 2009 hade varit omkring fem procentenheter bättre än vad det i själva verket blev.

Tabell
Hur hade EUP-valen slutat om alla väljare röstat? Valresultatet i sven­ska Europaparlamentsval 1995-2009 officiellt och be­räk­nat inklusive icke-röstare (procent).















Källa: Svenska Europaparlamentsvalundersökningar 1995-2009: SCB/Svenska valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet.

Det finns på motsvarande sätt partier som kan gynnas av att valdeltagandet blir lågt. Exempelvis har Folkpartiet vid ett par Europaparlamentsval gynnats kraftigt av att inte fler väljare röstade.

Att försöka förutse vilka partier som vinner eller förlorar på ett lågt valdeltagande i ett unikt omval i regionen på basis av kunskaper om väljarbeteende i svenska Europaparlamentsval är förstås vanskligt. Valkontexten är inte helt jämförbar. Men vi har just nu inte några andra erfarenheter att falla tillbaka på. Jag hoppas verkligen att vi kommer att kunna få ett bättre svar. Men då behöver jämförbara undersökningar genomföras i samband med omvalet.

13 februari 2011

Omval med lägre valdeltagande?

Förutsägelserna om lägre valdeltagande vilar till stor del på analyser som jag deltog i inom ramen för utredningen Skilda valdagar och vårval (2001). Förutsättningarna att nå ett högt valdeltagande är helt klart sämre i länder där nationella val inte ligger samtidigt som regionala/lokala val. Dessutom är det betydligt svårare att mobilisera väljare till valurnorna i maj och juni än under hösten. Valdagarnas placering har stor betydelse. Och inte nog med det: Vi vet från länder länder där man har s k rullande regionala val, det vill säga sprider ut dem i tiden (t ex Storbritannien), att förutsättningarna blir ännu sämre att uppbåda väljarintresse. Den brittiske valforskaren Mark Franklin har dessutom visat att val som kommer tätare än ett år leder till ökad väljartrötthet.

Etablerad kunskap grinar oss alltså i ansiktet: att anordna ett separat regionval i en enda region och under maj månad ställer förväntningarna mycket lågt när det gäller valdeltagande.

Om vi lät det aktuella forskningsläget informera oss om vad som kan göras för att öka valdeltagandet i regionvalet skulle det handla om att a) vänta med omval till tredje söndagen i September och att b) kombinera regionvalet med en eller två samtidigt anordnade regionala folkomröstningar.

Lågt valdeltagande gör det mycket svårare att uppnå två av demokratins kärnvärden: politisk jämlikhet och folkviljans förverkligande. Lågt valdeltagande leder undantagslöst till att det blir stora skillnader i valdeltagande mellan olika befolkningsgrupper och systematiska ideologiska skillnader mellan röstare och icke-röstare.

Kartorna nedan visar valdeltagandet i Västra Götalands 49 kommuner i samband med regionvalet 2010 (överst) och i samband med Europaparlamentsvalet i juni 2009 (nederst). Ju rödare färg desto högre valdeltagande. Kartorna liknar varandra men valdeltagandenivåerna är förstås dramatiskt annorlunda vid de båda valen. 

I samband med regionvalet 2010 hade Strömstad lägst valdeltagande (70,8 procent) medan Öckerö hade högst valdeltagande (86,8 procent). I Europaparlamentsvalet 2009 var nivåerna betydligt lägre, som lägst i Dals Ed (32,1 procent) och som högst i Lerum (50,8 procent).
Källa: Officiell valstatistik hämtad från Valmyndigheten: www.val.se . Kartorna är gjorda med hjälp av Stata 10 SE och kommandot spmap.

19 september 2010

Sista minuten-guide

Om någon timme öppnar vallokalerna i det tjugosjunde riksdagsvalet i den svenska demokratins historia. En av tio väljare uppger i undersökningar att de bestämmer partivalet idag, på valdagen. Och många av de som redan har bestämt sig har en hög beredskap att ombestämma sig.

Partimanifesten är bästa kristallkulan!
Vallöftesforskaren Elin Naurin och forskarna hennes internationella forskarnätverk har visat att partimanifesten ger en mycket god ledning när det gäller att bilda sig en uppfattning om vad som faktiskt kommer att ske under den kommande mandatperioden. Helt i strid med gängse uppfattningar visar systematiska studier att partier håller sina vallöften. Inga andra dokument kan ge dig lika god vägledning för framtiden. Läs Alliansens manifest och De rödgrönas manifest!

Fortfarande informationsbrist?
Om du fortfarande saknar ledning så titta på den avslutande partiledardebatten igen om du inte gjort det tidigare. SVTs slutdebatt blev en proffsig tillställning. Se debatten här.

Gå på känslan!
Det kan vara oförnuftigt att lägga ned för mycket tid och kraft åt att informera dig om partiernas politik. Socialpsykologiskt inriktade väljarbeteendeforskare menar vi människor behöver mycket lite information för att kunna fatta ett beslut som inte ligger särskilt långt alls från det beslut vi hade tagit om vi varit fullt informerade. Det här tvistas naturligtvis om, men det finns faktiskt gott om empiriskt stöd för att känslan i maggropen, den första ryggmärgsreaktionen, ingivelsen, intuitionen leder dig (tillräckligt) rätt även i politiken (low information rationality). Låt känslan vara med när du röstar!

Ångrat dig?
Tvåmiljoneretthundrasjuttioåttatusenfyrahundratjugofem (2 178 425) väljare har redan röstat i riksdagsvalet enligt Valmyndighetens statistik över lämnade förtidsröster. Om du känner ångest över din redan lämnade röst har du möjlighet att använda din ångerröst. Gå till din vallokal och rösta en gång till. Har du slängt röstkortet gör det ingenting, men ta med dig legitimationen. Valdagsrösten gäller före förtidsrösten.

Långt ifrån din vallokal idag?
Det spelar ingen roll. Du kan lämna din röst på röstmottagningsställen över hela landet. Sök snabbt upp var de finns på Valmyndighetens hemsida. Glömt röstkortet? Vissa kommuner erbjuder att skriva ut röstkort på plats i röstningslokalen. Det som är kul med att rösta långt hemifrån på söndag är att din röst räknas först på onsdag-torsdag. Det kan alltså bli din röst som avgör riksdagsvalet om frågetecken kvarstår efter valnattsräkningen.


12 september 2010

Avgörandets ögonblick!?

Den vanligaste frågan jag fått från journalister de senaste tre dagarna är om riksdagsvalet bör betraktas som avgjort nu när opinionsmätningarna bekräftar att Alliansen tycks gå in i sista veckan med en trygg opinionsledning och med en ljum medvind i ryggen. För det första tillhör det knappast min uppgift att deklarera valutgången. Vi får ju faktiskt veta väldigt snart. Sju miljoner röstberättigade skall säga sitt. För det andra håller jag inte med om att riksdagsvalet är avgjort. För även om Alliansen skulle få fler röster än de rödgröna finns det fortfarande gott om osäkra parametrar. Jag förstår inte hur någon kan vara i stånd att göra någon bedömning av hur valet kommer att sluta.

När bläcket har torkat på Valmyndighetens protokoll den 22-23 september vet vi hur svenska folket röstade i 2010 års Allmänna val. Det är upplysningsvis nämligen fortfarande så att mandaten i Sveriges Riksdag fördelas efter hur många röster de olika partierna får, inte efter hur opinionsläget ser ut veckan före valet.

Osvuret är alltid bäst efter att ha upplevt en mandatperiod med osedvanligt stora opinionsförändringar. De rödgröna tröstar sig just nu med att en tredjedel av väljarna uppger att de bestämmer partivalet under sista veckan. Att en av tio väljare väntar med det slutgiltiga beslutet till självaste valdagen. Att en majoritet av alla blockbytare tillhör gruppen väljare som bestämmer sig under den vecka som nu ligger framför (resultat hämtade från Valforskningsprogrammets studier). För de som är övertygade om att slutskedet i moderna valrörelser är helt avgörande för valresultatet kan allt fortfarande hända.

Alliansen kan istället ta fasta på motbilden: att valresultat formas i huvudsak av händelser som ligger långt tidigare än valrörelsernas larm. Att långsiktigt verkande faktorer som kan ligga långt tillbaka i tiden lägger grunden för valframgångar och valmotgångar; att valrörelserna när allt kommer omkring kanske spelar en relativt liten roll i sammanhanget och snarast kan beskrivas som att "räkna kassan när dagen är slut": omsättningen strax före stängning bidrar förstås men det är intäkterna under hela dagen som är avgörande för det totala kassaflödet.

Vi vet rätt mycket om att väljarnas uppfattningar av kampen om regeringsmakten är viktig för deras röstningsbeteenden. Om kampen mellan rödgrönt och blått betraktas som avgjord i många väljares ögon förändras nämligen deras sätt att tänka och agera. Vi kan i så fall räkna med en viss demobilisering, att somliga väljare inte längre tycker det är tillräckligt spännande eller ovisst för att det skall kännas meningsfullt att rösta. Och vi kan räkna med att många av de röstande och väljer andra partier (läs: utmanarpartier) än de skulle ha gjort om de hade uppfattat valet som mer spännande och ovisst. Just nu är det från forskningssynpunkt den mest intressanta frågeställningarna: hur den snabbt förändrade strategiska kontexten under de sista två veckorna påverkar individers valdeltagande och partival. Så som valrörelsen just nu utvecklar sig ökar sannolikheten för att de rödgröna drabbas av en "råttorna lämnar skeppet"-effekt.

06 juni 2010

Valresultat 1921-2006

Demoskops mätning förra veckan föranledde spekulationer om att Moderaterna inför höstens riksdagsval har en reell möjlighet att erhålla fler röster än Socialdemokraterna. Rösterna är förstås inte räknade än (!), men om M skulle bli större än S är det utan tvivel en historisk händelse av magnitud. Socialdemokraterna har varit det största partiet i varje nationellt val under demokratisk tid. Man får gå tillbaka till fördemokratisk tid, till höstvalet 1914, för att hitta ett andrakammarval där Socialdemokraterna inte fått det största partiet.

Att ha vittring på ledarpositionen i svensk politik är givetvis psykologiskt viktigt för Moderata sympatisörer och kampanjarbetare inför sommaren. (För ordnings skull är det dock på sin plats att påminna att M faktiskt varit större än S vid ett par tillfällen tidigare. I opinionsmätningar vill säga.) Det sätter förstås en extra krydda på tillställningen. För ett parti kan det aldrig vara negativt att öka sitt stöd i opinionen. Men samtidigt riskerar tillväxten av Moderaterna att innebära förluster för de andra Allianskamraterna. Det är lite av ödets ironi att Moderaterna i 2010 års riksdagsval kan nå valframgångar i paritet med 1928 års kosackval men ändå förlora regeringsmakten om något av de små borgerliga partierna inte klarar fyraprocentspärren.

På förekommen anledning listar jag partiernas valresultat i andrakammarval/riksdagsval under de 90 år Sverige har varit en demokrati.



Källa: Källa: SCB, Allmänna valen 2006. Del 1. Riksdagen den 17 september 2006.
1 Partiernas beteckningar:
m = Moderata samlingspartiet, tidigare: Högerpartiet, dessförinnan Moderata (inräknat Liberala försvarsvänner)
c = Centerpartiet, dessförinnan Bondeförbundet (inräknat Jordbrukarnas Riksförbund)
fp = Folkpartiet liberalerna, tidigare: Liberala och Frisinnade
kd = Kristdemokraterna, tidigare: Kristdemokratiska samhällspartiet, Kristen Demokratisk Samling (kds)
nyd = Ny Demokrati
s = Arbetarepartiet-Socialdemokraterna (inräknat vänstersocialister)
v = Vänsterpartiet, tidigare: Vänsterpartiet Kommunisterna (vpk), dessförinnan Socialisterna (inräknat Socialister)
Övr = Övriga partier
m+c+fp betecknar Medborgerlig Samling (1966 samlingsrörelser under olika namn, 1968 Samling 68)
c+fp betecknar Mellanpartierna (1966 Mittensamverkan, Mellanpartierna eller samverkan mellan c och fp, 1968 och
1970 Mittenpartierna)

01 juni 2010

Rättvisevalet 2010?

Hur kommer 2010 års riksdagsval gå till historien? För att Sverige fick sin första kvinnliga statsminister? Eller för att Fredrik Reinfeldt blev den förste borgerlige regeringsbildare som blev omvald? Eller för att något av de fem partier som varit ryggraden i det svenska partisystemet under hela fick lämna riksdagen? Eller kommer vi minnas genombrottet för politisk åsiktsreklam i TV eller för sociala medier i valrörelsen? Eller för att valresultatet ledde in i parlamentarisk kris och politisk instabilitet mitt under en känslig vändpunkt i konjunkturcyklerna?

I sin avhandling "Svenska valkampanjer 1866-1988" (som snart är nedladdningsbar på Valforskningsprogrammets hemsida) har statsvetaren Peter Esaiasson givit namn åt merparten svenska andrakammarval och riksdagsval i historien. Med Peters hjälp har jag preliminärkompletterat fram till 2006 års val. Här är hela listan:
  • Premiärvalet 1866
  • Försöksvalet 1869
  • Bondevalet 1881
  • Centralköksvalet 1884
  • Tullvalen 1887
  • Det andra rösträttsvalet 1902
  • Unionsupplösningsvalet 1905
  • Amaltheavalet 1908
  • Proportionalitetsvalet 1911
  • Bondetågsvalet 1914
  • Krigsvalet 1914
  • Hungervalet 1917
  • Parentesvalet 1920
  • Demokrativalet 1921
  • Nedrustningsvalet 1924
  • Kosackvalet 1928
  • Krisvalet 1932
  • Per Albin-valet 1936
  • Samlingsvalet 1940
  • Framtidsvalet 1944
  • Planhushållningsvalet 1948
  • Grispremievalet 1952
  • Skattesänkningsvalet 1956
  • ATP-valet 1958
  • TV-valet 1960
  • Halmhattsvalet 1964
  • Erlandervalet 1968
  • Enkammarvalet 1970
  • Jämviktsvalet 1973
  • Maktskiftesvalet 1976
  • Villakostnadsvalet 1979
  • Löntagarfondsvalet 1982
  • Westerbergvalet 1985
    ----------------------------
  • Miljövalet 1988
  • Marknadsvalet 1991
  • Krisvalet 1994
  • Vård skola omsorg-valet 1998
  • Språktestvalet 2002
  • Alliansvalet 2006
Osäkerheten kring vart den inrikespolitiska debatten tar vägen under sommaren är fortfarande stor. Ännu finns möjligheter att nya frågor och nya politiska förslag växer sig tillräckligt stora för att sätta en egen prägel på diskussionerna. Valrörelsens karaktär kan fortfarande tilta åt olika håll.

Mitt namnförslag så här drygt hundra dagar före valet är "Rättvisevalet 2010". Jag lutar åt att riksdagsvalet 2010 kommer att gestaltas som en tydlig ideologisk kamp mellan två jämnstarka regeringsalternativ och med mycket oviss utgång. Vägvalet kokar ned till grundläggande värderingar såsom rättvisa och jämlikhet. Skillnader i syn på jämlikhet ligger som bekant till grund för den ideologiska konfliktdimension som i störst utsträckning strukturerar väljarnas politiska beteende (såsom deltagande, partival, partibyten och blockbyten). Jag pratar förstås om vänster-högerdimensionen.

Vem som vinner den ideologiska kampen om "rättvisa" går förstås inte att sia om. Alla människor gillar rättvisa. Den inrikespolitiska debatten gör dock mycket tydligt att rättvisa kommer i två varianter: borgerlig rättvisa och rödgrön rättvisa. Tänket slår igenom oavsett det handlar om skatter, sysselsättning, ekonomi eller välfärd. Färska undersökningar från Novus visar att de rödgröna i störst utsträckning associeras till rättvisa. Alliansens strategi blir att försöka vrida initiativet ur händerna på de rödgröna.

Vad tror du att riksdagsvalet 2010 kommer att kallas när larmet från valrörelsen tystnat, när vi vet hur det gått, och när eftervalsanalyserna är klara?

12 januari 2010

Majoritetsval gynnar inte S

Grundlagsutredningen lät Valmyndigheten räkna på konsekvenserna av att införa majoritetsval i Sverige. Grafiken talar sitt tydliga språk om hur ett majoritetsvalsystem skulle färga hela Sverige rött eftersom S blev största parti i 296 av de 349 tänkta enmansvalkretsarna. Med högerförfäran brukar dylika tankeexperiment sluta. Diskussionen om vad som skulle bli effekterna av att byta valsystem från ett proportionelt till ett majoritetsvalsystem i Sverige kommer inte längre än intressanta men naiva simuleringar på basis av valresultat från det senaste riksdagsvalet.

Men högern borde inte förfäras. Man måste förstås ta hänsyn till att väljarnas beteende skulle förändras dramatiskt om ett nytt valsystem infördes. Under ett majoritetsvalsystem skulle väljarna givetvis inte fortsätta rösta som om det vore ett proportionellt valsystem. Ett valsystemskifte skulle påverka alla valdemokratins aktörer.

Införande av majoritetsvalsystem skulle inte färga den svenska partikartan S-röd. Med stöd från analyser av västerländska val från efterkrigstiden kan den konstitutionella ingenjörskonsten istället visa på motsatsen: vi skulle oftare ha skiftningar vid makten och vi skulle oftare ha högerregeringar med ett majoritetsvalsystem. Dessutom finns intressanta belägg för att majoritetsvalsystem gör det svårare att genomföra sociala reformer som innebär stora transfereringar; med andra ord skulle ett byte till ett majoritärt valsystem också ge effekter på förd politik.

Högermajoriteten i grundlagsutredningen hade alltså en historisk chans att institutionalisera en mer högerförankrad politik och en framtid mer fler högerregeringar. Särskilt som Socialdemokraterna ställt sig positiva till majoritetsval eftersom man (felaktigt) tror att det egna partiet skulle vinna på ett sådant valsystem.

28 maj 2009

Aftonbladets gå&rösta-kampanj olaglig

Harmlöst och med glimten i ögat, javisst. Men Aftonbladets kampanj att ge människor pengar i utbyte mot att de går och röstar bör vara och är sannolikt olaglig. Rösträtten är en okränkbar medborgerlig rättighet. Friheten att använda sin rösträtt (t ex genom att avstå från att rösta) är ett beslut där varje medborgare är suverän. Otillbörlig påverkan får inte förekomma. Pekunjär ersättning i utbyte mot ett visst politiskt beteende vid valurnorna är inte förenlig med principerna bakom en demokratisk rättsstat.

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig belöning för
att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej
är mutbrott, för tagande av otillbörlig belöning vid röstning till böter eller
fängelse i högst sex månader. (SFS 1977:103)

Även de personer som tar emot Aftonbladets pengar gör sig också skyldiga till brott om jag har förstått saken rätt. Jag är inte jurist men anser att även om det inte uttryckligen står att det är ett brott att ta emot belöning för att rösta bör ett sådant beteende ändå vara relevant med hänvisning till lagstiftarens intention i det här fallet.

Se även min text på Newsmill om att högre valdeltagande i EUP-valen kan komma att gynna socialdemokraterna.

20 maj 2009

Idag börjar EUP-valet!

Nu är det fjärde svenska valet till Europaparlamentet igång. De flesta väljare föredrar att förtidsrösta långt in i sista valveckan. Men redan nu, 18 dagar före valet, kan du avge din röst.

På Valmyndighetens hemsida kan du se alla landets röstmottagningsställen. Beväpnad med röstkort och legitimation kan du rösta var som helst i landet. Ett av världens mest generösa förtidsröstningssystem har blivit ännu mer generöst. Inför årets EUP-val är antalet röstmottagningsställen fler än tidigare, 1 857 stycken. (EUP2004: 1 191 st; RD2006: 1 785 st). Vi vet från tidigare analyser att det generösa förtidsröstningssystemet har en positiv effekt på valdeltagandet. Väljare som har god tillgänglighet till öppna röstmottagningsställen har allt annat lika en högre röstningssannolikhet än väljare med sämre tillgänglighet.

Svenska väljare kan svårligen skylla på besvärligheter med valadministrationen om de inte kommer iväg och röstar i Europaparlamentsvalet.

Många känner inte till att man kan rösta i sin vallokal på söndagen den 7 juni ÄVEN om man tidigare avlagt en förtida röst. Din vallokalsröst räknas nämligen först och i förekommande fall makuleras kuvertet med din förtida röst.

05 maj 2009

Väckarklockedemokrati?

Röra om i grytan. En väckarklocka. En spark i ändan. En käpp i hjulet. En nagel i ögat. Missnöje med etablerade partiers göranden och låtanden får ofta sitt utlopp i sådana motiveringar från väljare som valt att överge etablerade partier och istället stödja utmanarpartier som Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ eller Junilistan.

Motiveringarna har lite olika ursprung: allt från de omsorgskännande som önskar att deras egentliga bästa parti i Riksdagen skall vakna upp, tänka om och agera i någon specifik sakfråga till de skadeglada som inget hellre önskar än att ställa till så mycket jävelskap och oreda som möjligt för det politiska etablissemanget. Från fingervisning till en rejäl känga.

Liknande Vote with the Boot-förklaringar förekommer ibland, och kanske också allt oftare, som delförklaring till små partiers framgångar i val. Huvudidén är att väljare ibland proteströstar på vissa partier i syfte att ge andra aktörer en tankeställare; man skickar en varningssignal till det politiska etablissemanget om att uppmärksamma vissa frågor eller hörsamma vissa krav. Ibland till och med för att demonstrera genuin omtanke om något av de etablerade partierna. En sådan instrumentell proteströst på små partier är inte en preferensröst. Snarare kalkylerar de "uppstudsiga" väljarna med att det lilla partiets framgång i sig kommer att ha ett stort signalvärde och därmed utöva en större påverkan än andra vägar.

Vote with the Boot-förklaringarna till partival är intressanta men kan förstås ifrågasättas. Är det verkligen realistiskt att många väljare skulle tänka så instrumentellt? Väger väljarna verkligen in effektverkan av sin valhandling på ett så sofistikerat sätt? Anteciperar väljarna den medieuppmärksamhet och bestörtning från etablissemanget som ett litet partis opinions- eller valframgångar sannolikt genererar? Och även om vi kan hitta några enstaka väljare som tänker så här kan man ifrågasätta om det verkligen är tillräckligt vanligt sätt att resonera för att det skall ha någon betydelse i det stora hela. Forskning pågår.

Under tiden kan man fundera vidare kring hur en väckarklockedemokrati egentligen skulle fungera. För tänk om idén vinner genklang i fler sektorer i samhället. Det finns ju mängder av intensiva minoriteter bakom mängder av intresseorganisationer. Tänk om alla lärare gjorde slag i saken och bildade ett skolparti? Eller alla byrådirektörer i statlig tjänst?

Vi behöver påminna om att politiska partier inte är detsamma som intresseorganisationer eller lobbygrupper. Politiska partier har uppgifter i ett demokratiskt samhälle som andra typer av organisationer faktiskt inte kan fylla. Partiers uppgift är att ta långsiktigt ansvar för helheter. Partier kan inte enbart ägna sig åt att artikulera intressen och ståndpunkter här och nu. De måste också aggregera - det vill säga smälta samman - medborgarnas preferenser och intressen till sammanhållna politiska program som inbegriper många politikområden och sträcker sig längre än nästa mandatperiod. Här ingår att göra nödvändiga och ibland plågsamma prioriteringar och att samarbeta med andra partier, inte sällan under pragmatismens och kompromissviljans fana. I vårt politiska system har partierna dessutom ytterligare en huvuduppgift som ingen annan sköter: att rekrytera och träna morgondagens förtroendevalda.

Piratpartirepresentanter som figurerat på denna bloggen menar att de bildat PP just för att det uppfattas som en effektivare påverkansmetod än att agera som en traditionell påtryckargrupp eller intresseorganisation. Instrumentella motiveringar igen, med andra ord. Det är enbart genom att hota etablissemangets fundament genom att stjäla röster från dem i allmänna val som partiet effektivt kan få uppmärksamhet och gensvar från det politiska systemet, menar man. Analysen är intressant framför allt eftersom den är så uttalad.

Piratpartiet har en uttalad strategi för hur de planerar att agera om de vinner en vågmästarposition i Riksdagen eller till och med en regeringsplats efter 2010 års val. Frågan man ställer sig är hur långsiktigt politiskt ansvarstagande egentligen är möjligt om vi skulle få många partier med liknande utpressningsstrategier? Hur fungerar ett parlament om vissa aktörer systematiskt avstår från att agera eller självmant väljer att enbart vara en bricka i ett partipolitiskt spel? Om PP skulle bli framgångsrika med sin strategi är det inte omöjligt att vi får se fler väckarklockepartier. Att agera väckarklocka kräver per definition att det finns etablerade partier att väcka upp.

Samtidigt kan man fundera över varför etablerade partier, med sitt stora övertag i form av resurser, organisation, nätverk och erfarenhet, inte bättre förmår att kanalisera och artikulera de medborgarprotester som ligger till grund för bildandet av nya partier. Varför kan inte riksdagspartierna utnyttja den energi och det engagemang som nu skänker opinionsframgångar åt nya politiska partier? En anpassning till den nya tidens otåliga politiska engagemang och snabba händelseförlopp bär med sig hopp om framgångar i kommande val för de gamla trötta (?)partiorganisationer som mäktar med.

20 april 2009

Piratpartiet goes "low tech"?

Piratpartiet behöver mobilisera drygt 100 000 väljare för att ta en plats i Europaparlamentet i valet den 7 juni. Uppskattningen bygger på att ungefär lika många svenskar röstar som i det förra EUP-valet, det vill säga två och en halv miljon.

32 000 medlemmar är förstås en bit på väg. Det är nästan lika många som verkligen röstade på partiet i 2006 års riksdagsval (35 000). Hur stor överlappningen är mellan tidigare väljare och nuvarande medlemmar finns såvitt känt ingen information om. Låt oss säga att PP i bästa fall, som ett maxestimat, är halvvägs till en plats i EU-parlamentet just nu.

Resonemanget förutsätter förstås att alla Piratpartiets medlemmar, sympatisörer och väljare verkligen går till valurnorna. Mobiliseringen av PP:s många unga väljare till ett lågstimulusval som Europaparlamentsvalet blir en stor utmaning. Sist röstade endast 27 procent av förstagångsväljarna i EUP-valet enligt SCB. För en valforskare blir det mycket spännande att följa partiernas kamp om att mobilisera ungdomarna.

Själva röstningshandlingen behöver piratpartisten i så fall göra "Away From Keybord". Dessutom betydligt mer low tech (stoppa ned papperslapp i kuvert) än vad jag misstänker att anhängarna är vana vid. Många uttrycker önskemål om att kunna e-rösta. Men jag är efter rätt mycket funderande fortfarande varm anhängare av dagens system. Det är en ofta bortglömd styrka i svensk valadministration att rösträkningen är manuell och starkt decentraliserad. Det är omöjligt att begå valfusk i större skala utan att det avslöjas. Om valförberedelserna går som det är tänkt kan röstsammanräkningen i princip genomföras i ljuset av stearinljus. Och trots en helt manuell rösträkning går det mycket snabbt att räkna rösterna. Efter knappt två timmar brukar ett preliminärt valnattsresultat föreligga. I en liten demokrati som Sverige behövs inga röstningsmaskiner. Öppenhet och insyn är utmärkt med dagens system. Vem som helst har rätt att övervaka rösträkningen i vallokalerna under valnatten.

Supervalåret 2014

Såg just i riksdagens kalender att våra [sakuppgifter korrigerade av Max, se kommentar] 349 folkvalda riksdagsledamöter är uppbokade med riksdagsarbete ända in i sista valrörelseveckan. Tisdagen fem dagar före valet 7 juni är det inplanerat utskottsarbete. Något liknande inför ett riksdagsval hade knappast varit möjligt. Våra förtroendevalda kan alltså inte delta helhjärtat i en valrörelse inför ett allmänt demokratiskt val. Jag har all respekt för att riksdagen har mycket att göra. Men vem lade det här schemat?

Vi får hoppas att EUP-valet ges en bättre chans under "supervalåret" 2014. Då blir det bara 15 veckor mellan EUP-valet i juni och riksdagsvalet den 14 september 2014. Upplagt för permanent kampanjande alltså. Då kanske det uppfattas stå mer på spel?

10 april 2009

Påskval

Glad påsk alla bloggläsare! Visste ni att påskhögtiden kunde ha blivit startpunkten för svenska riksdagsvalrörelser. Hur då? Jo, om 1999 års författningsutredning beslutat om att flytta valen till våren!

Tidpunkten för allmänna val i Sverige är av tradition den tredje söndagen i september. Ursprungsargumentet för valdagens förläggning är en nyttig påminnelse om förutsättningarna vid vår demokratis födelse: tredje söndagen i september är hela landet snöfritt och skörden bärgad. Mer moderna argument riktar snarare in sig på att demokratin är utvilad efter sommaren och att det är få andra konkurrerande aktiviteter i början av september.

Men det kunde alltså ha varit annorlunda. 1999 års författningsutredning utredde förutsättningar för och konsekvenser av att flytta de allmänna valen till våren. Att anordna vårval är praktiskt med hänsyn till den statliga budgetprocessen. Vid septemberval har en nytillträdd regering, menade man, mycket kort om tid på sig att göra förändringar i budgeten för nästa kalenderår. En ny regering skall slippa behöva lägga en tidigare regerings budget. (Alliansregeringen visade hösten 2006 att det visserligen är tajt, men ändå fullt möjligt att få snabbt och stort genomslag på budgeten).

Frågan om vid vilken tidpunkt vårval bäst anordnas var ett särskilt kapitel. Ursprungsförslaget var att förlägga vårvalen efter riksdagsårets slut, vilket i praktiken innebär ett sommarval och en väldigt kort tid för valrörelse. Visserligen är det ljust så partierna kan kampanja hela nätterna. Men det är också jobbstress, skolavslutningar, midsommar och, så som de svenska valen för närvarande ligger, uppladdning inför fotbolls-VM! Kort sagt ingen bra tidpunkt att mobilisera svenska folket till val.

Vi som låg bakom forskarantalogin Skilda valdagar och vårval? förde fram att en viktig förutsättning för ett vårval är att det går att planera en lång obruten valrörelse ungefär som vi är vana vid på hösten.

Svårt, eftersom det är så många helger på vårkanten. Men det finns en öppning. Man måste börja vid påsk eftersom den är styrande för hur alla de andra helgerna faller ut. Påskdagen infaller vid olika datum varje år, nämligen den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.
Ett val skulle kunna klämmas in under de fyrtio dagarna mellan påsk och kristi himmelsfärd. Den perioden är helgfri sånär som första maj (!). Vårt förslag blev till slut att lämpligast är att anordna riksdagsvårval den söndag som infaller fem veckor (35 dagar) efter påsk, den så kallade bönsöndagen (!). Då hinner man med en traditionell svensk valrörelse.

2004 års grundlagsutredning hade också frågan om vårval på sitt bord. Man kunde inte finna någon bred uppslutning kring en flytt av valen till våren den här gången heller. Däremot beslutade man av hänsyn till just budgetprocessen att flytta valen en (!) vecka. Förslaget som nu ligger är att vi i framtiden skall anordna val den andra söndagen i september. Och så blir det nog också. Septemberval fungerar utmärkt i Sverige. Vi bör hålla fast vid den ordningen.

30 mars 2009

Nära hälften agerar annorlunda

Andelen väljare som bytte parti mellan 2002 och 2006 var rekordhöga 37,1 procent. Men den skattningen av rörligheten gäller för partiväljare, inte för alla röstberättigade svenskar. Vill man få en uppfattning om hur stor andel av svenska medborgare som förändrar sitt politiska beteende måste man även ta hänsyn till trafiken mellan soffan och valurnan.

Räknar man om Valforskningsprogrammets historiska tidsserier för den totala rörligheten i valmanskåren blir resultatet så här (streckad linje):



Resultaten visar att den totala rörligheten vad beträffar politiskt beteende (valdeltagande + partival) ökat från omkring 25 procent under 1970-talet till närmare fyrtiofem procent 2006. Närmare hälften av de röstberättigade medborgarna i Sverige förändrar alltså sitt politiska beteende mellan två val. Rörligheten mellan partier – som är den vanligaste mått­stocken för en rörlig valmanskår – representerar endast två tredje­delar av den totala rörligheten.

Det finns alltså en mycket stor inneboende potential för politisk förändring. Den hittillsvarande stora politiska stabiliteten i Sverige kommer sig av att det mesta av individrörligheten faktiskt tar ut varandra i aggregatet. Trafiken mellan partierna, över blockgränsen och till och från soffan är inte enkelriktad. Väljare flödar till och från. Men om alla rörliga väljare bestämde sig för att förändra sitt politiska beteende i samma riktning skulle vi kunna stå inför dramatiska förändringar.

20 mars 2009

Den som sjunker sprattlar mest

I det senaste numret av tidskriften Electoral Studies deltar Stefan Dahlberg med artikeln "Political parties and perceptual agreement: The influence of party relatedfactors on voters’ perceptions in proportional electoral systems". Beväpnad med klassiska statsvetenskapliga teorier, data från fyra länder, 26 partier och 35 val söker han förklara variation i väljares klarsyn när det gäller att korrekt uppfatta partiers ideologiska positioner, vilket är ett centralt utvärderingskriterium för den populära Responsible Party Model. Hur kommer det sig att väljare i vissa politiska system utvecklar samstämmiga uppfattningar om partiers vänster-högerpositioner?

Demokratin mår bra av ideologiskt stabila partier
Det mest intressanta resultatet mot bakgrund av svensk inrikespolitik är det starka sambandet mellan partiernas ideologiska stabilitet och väljarnas uppfattningar av partiernas positioner. Låter som en självklarhet förstås. Det intressanta är att sambandet överlever så starkt även i stora förklaringsmodeller med hänsyn taget till många faktorer. Partier som håller fast vid stabila ideologiska positioner är också de som väljarna har lättast att bilda sig samstämmiga uppfattningar om.

The results show that both the degree of stability and divergence in the
parties’ left–right positions are of considerable importance for the perceptual
agreement among voters

Stabila partier är långsiktigt bra för att det representativa demokratiska systemet skall fungera när det gäller kommunikationen mellan väljare och partier.

Den som håller på att sjunka sprattlar mest
Till följd av en mördande konkurrens befinner sig alla svenska småpartier under konstant press. Alla är ett riksdagsval från att förpassas till den svenska politiska historien. För småpartierna i Sverige betyder det två saker: ett oroligt sneglande på mellanvalssömniga opinionsmätningar och mer eller mindre desperata utspel eller plötsliga kursändringar för att försöka synas och väcka uppmärksamhet så att inte väljarna skall glömma av att de finns.

Tvåpartisystemet som växer fram har två karaktärsdrag: snabb partiideologisk kapitalförstöring när små partier överger sin egen särart för att blocket skall framstå som enigt, samspelt och handlingskraftigt och ideologisk konvergens när blocken för att vinna regeringsmakten måste kriga om marginalväljaren som finns i mitten. Det svenska partisystemet dräneras på färgstarka alternativ. Som i en butik där utbudet kraftigt minskar eller där alla varor plötsligt bär samma logotyp.

Dahlbergs studie visar att en sådan utveckling för Sveriges del leder till en situation där partiernas uppgifter - att aggregera och artikulera alla svenska väljares politiska preferenser - blir svårare att utföra. Fler väljare kommer upptäcka att de inte hittar hem till något av de etablerade partierna.

a less polarized party system in terms of left–right ideology may have severe
consequences for the formation of public opinion and the aggregation of
preferences

Den som sprattlar mest sjunker
Småpartiernas desperata kamp att synas och strömlinjeformas kanske inte är den långsiktigt vinnande strategin. Försöken att slipa ned profilen och modifiera ställningstaganden som möjligen varit oöverstigliga hinder för somliga potentiella väljare riskerar att få motsatt effekt. Partierna mister sin kärna, sin själ.

Tänk om det är de partier som skyndar långsamt, som väntar ut vindarna, som fäster ögat vid horisonten, som inte ständigt överkorrigerar när skutan skall ändra riktning, som till slut står som vinnare?

/Henrik Oscarsson

28 februari 2009

Därför vann Alliansen 2

En kortare sammanfattning av min och Sören Holmbergs bok "Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006" (2008: Norstedts Juridik) publicerades igår på SCBs hemsida under namnet Därför vann Alliansen. En sammanfattning av några resultat från valundersökningen 2006. Här kan Du snabbläsa om våra sju förklaringsfaktorer till varför Allians för Sverige lyckades vinna riksdagsvalet 2006.

/Henrik Oscarsson

09 februari 2009

Valfri personvalsspärr?

Grundlagsutredningen har föreslagit att sänka personvalsspärr i riksdagsvalet från åtta till fem procent. Då bubblar ännu ett kul förslag från vårt grundlagskonvent upp: Varför inte låta partierna själva få bestämma vilken personvalsspärr de vill ha? Partierna kan väl anses vara suveräna att själva träffa en balans mellan medlemsmakt och väljarmakt över vilka som skall bli dess valda representanter?

Annat än praktiska motargument kunde jag inte komma på under kvällspromenaden med hunden. Bloggläsarna får gärna upplysa mig om jag missat något principiellt betydelsefullt. Alltså: Låt varje parti självt bestämma personvalsspärr!

/Henrik Oscarsson

03 januari 2009

Ökad rörlighet, men varför?

Under nästan femton år var det inte ens särskilt sant. Under 1990-talet ökade inte rörligheten i väljarkåren särskilt mycket utan hängde stabilt strax över 30 procent. Vi fick ändå höra att väljarna blev allt rörligare. Först i samband med valet 2006 ökade andelen partibytare till 37 procent.

Så nu är det faktiskt sant. Mellanvalsrörligheten har blivit större. Nu talas om den rörliga valmanskåren igen. Jag noterar att i så gott som samtliga kommentarer omtalas väljarna i förklenande ordalag. Väljarna är otrogna, ombytliga, förvirrade, tuvhoppande, nyckfulla. Medborgarna får ta hela "skulden" när partier och ledarredaktioner ojar sig över att medborgarna ena dagen sympatiserar med ett parti och andra dagen med ett annat. Oj oj.


Få ställer de intressanta frågorna om varför vi noterar en ökad rörlighet bland väljarna. Den makrosociologiska förklaringen är att Modernisering i betydelsen individualisering och kognitiv mobilisering har gjort medborgarna mer självständiga i förhållande till alla slags kollektiv. Antalet partier i partisystemet spelar också roll: förutsättningarna för stor väljarrörlighet är självklart högre i system där det finns många partier. Långsamt krympande ideologiska avstånd mellan partierna spelar också in; depolariserade partisystem har färre partiidentifierade och det är psykologiskt lättare för väljarna att byta.

Förklaringar som sällan används men som också är viktiga är att partierna har blivit rörligare. Partiernas ideologiska rotfäste och sakfrågeståndpunkter är inte lika stabila som tidigare. Man byter politik och ledare oftare. Det kan till och med vara så att väljarna är mer stabila än vad partierna är! Så mycket av den ökade väljarrörligheten beror på att villkoren för partipolitik förändras. Konkurrensen om väljarna är stenhård och det sätter spår i partiernas strategiska agerande. Dessutom produceras det mycket mycket mer politik per tidsenhet idag än vad det gjorde för trettio år sedan. Det högre tempot, störtfloden av politisk information som når väljarna, innebär att det potentiellt finns mer saker för väljarna att "störa sig på" när det gäller favoritpartiet = lättare att byta.


/Henrik Oscarsson

21 december 2008

Leijongate

Är det någon som minns nyheten om dataintrånget i socialdemokraternas interna nätverk SAPnet? Skandalen avslöjades av Dagens Industri bara två veckor före riksdagsvalet 2006 och ledde till stor dramatik och upptrissad stämning i slutskedet av valrörelsen. Polisen gjorde husrannsakan på folkpartiets kansli i centrala Stockholm (något som inte hänt i fredstid i Sverige; senaste gången var när statspolisen gjorde husrannsakan i kommunistpartiets lokaler i juni 1941 mitt under brinnande världskrig). Pressekreteraren och partisekreteraren för folkpartiet tvingades lämna sina uppdrag bara en dryg vecka före valdagen.

Förståsigpåare av alla de slag strödde spådomar: Kraftig nedgång i valdeltagandet, stora sympativinster för socialdemokraterna, dramatiskt opinionsfall för folkpartiet, kanske till och med falla ur riksdagen, Leijonborgs omedelbara avgång och, givetvis, valförlust för Alliansen som hittills hade hållt ledningen i opinionsmätningarna. Givet hur stor betydelse de sista två veckorna har för väljares röstningsbeslut (eftersom det är då många slutgiltigt bestämmer sig) var förväntningarna om dramatiska opinionseffekter tydliga.

Nu vet vi att dataintrångsskandalen fick betydligt mindre effekter än vad alla förväntar sig. Resultatet är ytterligare ett i raden som visar på begränsade effekter av dramatiska händelser under valrörelsen. Janne Josefssons valstugereportage 2002 och mordet på Anna Lindh 2003 visar inga eller mycket små effekter på väljarbeteende. Varför? Orsaken går att spåra till grundläggande socialpsykologiska mekanismer, särskilt samspelet mellan människors predispositioner och exponering för nyheter om skandaler: vi människor värderar skeenden efter våra stabila etablerade föreställningar. Vi är sannolikt också ståndaktiga mot påverkan av skandaler och håller oss för goda för att låta oss påverkas.

Så här uttrycker vi oss i boken "Regeringsskifte" s 101.

"De mest tillförlitliga skattningarna av folkpartiets förluster till följd av dataintrånget – de som bygger på uppgifter om röstningsintention – landar någonstans mellan e-panelens -1,2 procentenheter och valundersökningarnas -1,8 procentenheter. Motsvarande förluster för s är mellan ±0,0 och -2,2 procentenheter. I så fall måste man köpa antagandet att alla väljarförluster efter tredje september berodde på dataintrångsskandalen. Fp kan möjligen ha tappat något fler röster än s gjorde under de sista veckorna men nu talar vi om tiondelar. Den balanserade slutsatsen blir att båda partier förlorade lika mycket och därför fick dataintrånget mycket begränsade effekter, om några, på den aggregerade valutgången. Alliansen hade vunnit valet och socialdemokraterna förlorat även om dataintrångsskandalen inte ägt rum."

Det här resultatet är ett viktigt bidrag till våra kunskaper om korttidseffekter på väljarbeteende och utmanar våra föreställningar om vad som händer när väljarna får ny överraskande politisk information i en valrörelsekontext. Tredje person-effekterna är uppenbara i det här fallet: Alla tror att alla andra påverkas av skandaler, men skulle förstås aldrig själva låta sig påverkas. Nästa valrörelseskandal bör ackompanjeras av mer balanserade och försiktiga kommentarer om dess opinionseffekter.

/Henrik Oscarsson

17 december 2008

Intryck av nya grundlagen 1

Här är mina omedelbara reaktioner på grundlagsutredningens egna punkter över viktiga förändringar av valsystemet som presenterades på presskonferensen idag:
  • Spärren för personval till riksdagen sänks till fem procent. Samma spärrnivå kommer därmed att gälla för samtliga val. Informationen till väljarna om personröstens innebörd förstärks.

HO: Redan känt. Kommer antagligen inte räcka för att vitalisera personröstningen i Sverige. Bra med ökad enhetlighet. Också bra att väljarna nu informeras ordentligt om att en utebliven personröst INTE är en röst på partilistan utan en delegering av väljarmakt till de väljare som faktiskt kryssar.

  • Valdagen flyttas till den andra söndagen i september. På detta sätt skapas bättre förutsättningar för en ny regering att hinna sätta sin prägel på sitt första budgetförslag.

HO: Låter som ett dåligt skämt att avskaffa en hundraårig tradition för att få en enda vecka extra tid. Jag tolkar det som att vårvalsförslaget (som bättre harmonierat med budgetprocessen) fått ge vika och man ändå känt sig tvungen att komma med någon nyhet. Ett slags icke-förslag som bara känns konstigt.

  • Det kommunala folkinitiativet förstärks. En rådgivande folkomröstning
    ska hållas om minst tio procent av kommun- eller landstingsinvånarna begär det.

HO: Bakgrunden är förstås att det är väldigt få folkinitiativ som faktiskt leder till folkomröstning eftersom kommunfullmäktige haft sista ordet. Nu måste man ordna en folkomröstning om tio procent av kommuninvånarna kräver det. Förslaget kommer tror jag leda till fler (konstiga) folkomröstningar på lokal nivå, i enlighet med de starka trender som finns i hela västvärlden. Men här får man nog läsa det finstilta: inte kan man folkomrösta om vad som helst? Det måste väl finnas någon som stoppar folkinitativ kring förslag som inte beslutas på kommunal nivå.

  • En bestämmelse om kommunala extra val införs. För att extra val ska hållas krävs att två tredjedelar av ledamöterna i kommun eller landstingsfullmäktige står bakom det.

HO: Det här är en verklig nyhet som faktiskt inte diskuterats särskilt länge. Frågan blev het efter 2006 års val när sd blev vågmästare i många kommuner, vilket ledde till problem på sina håll. Eftersom parlamentarismens principer inte gäller i våra kommuner (de är mest att betrakta som ett slags konsensus- eller samarbetsdemokratier) kan detta komma att bli en riktig rysare. Man kan bara hoppas att en sund praxis utvecklas så att nyvalsvapnet inte blir alltför populärt. Två tredjedelar är rätt lätt att få ihop. Efter ett val är det många partier som hoppas på bättre lycka nästa gång. Nyvalsmöjligheten kan tyvärr komma att innebära att man inte på allvar försöker lösa eventuella låsningar. Känns som om svensk demokrati mycket väl kunde ha varit utan detta. Kanske är det ett slags eftergift för att det inte blev skilda valdagar: man vill kunna visa på några lyckade kommunala extraval vid sidan av riksdagsvalen innan vi tar steget fullt ut och inför skilda valdagar? (Låter som om man siktar på en ny grundlagsutredning rätt snart i så fall...)

  • En omröstning om statsministern ska hållas efter varje val. Genom omröstningen klargörs den sittande regeringens parlamentariska
    ställning i den nyvalda riksdagen.

HO: Bra. Det här har många statsvetare krävt länge. Vi har haft en märklig ordning här.

Det blev som väntat väldigt få förändringar som har med valsystemet att göra. Eftersom de två stora partierna måste vara överens om spelregelsförändringar så har det inte blivit större förändringar av personvalet, och inga skilda valdagar. Resten av förslagen är resultaten av förhandlingsspel mellan partierna. Det kommer såsmåningom sippra ut detaljer om hur det gick till den här gången. Fyra års utredning gav kosmetiska förändringar av personvalet, en justering av folkinitativet, ett hastigt uppkommet nyvaket förslag på kommunala nyval, och en regel vi borde haft sedan länge om att statsministern skall avgå efter varje riksdagsval. Magert. Frågan är om jag kan ge utredningen godkänt i den här delen.

Mina kommentarer på resten av punkterna tar vi en annan dag :). Vid första genomläsningen ser det dock mycket positivt ut med skrivningar som stärker medborgarnas fri- och rättigheter, minoritetsskyddet, den konstitutionella kontrollen och forskningens frihet. Språket i regeringsformen har moderniserats och det skall bli kul att insupa texten i sin helhet i lugn och ro.

/Henrik Oscarsson