26 augusti 2010
1461 dagar eller Vad är ett valresultat?
Svenska valrörelser handlar väldigt lite om vad som varit och fokuseras nästan helt på samhällsproblem som behöver lösas under kommande mandatperiod. Trots att mekanismerna för ansvarsutkrävande ofta lyfts fram som betydelsefulla kvarstår faktum: svenska valrörelser blickar framåt, inte bakåt. Svenska väljare ägnar sig i huvudsak åt framåtblickande mandatgivning, betydligt mindre åt bakåtblickande ansvarsutkrävande. När partierna vill debattera dåtid, ansvar och resultat är journalisternas ryggmärgsreaktion att avbryta. Det finns inga nyheter i dåtiden.
Ur ett normativt demokratiteoretiskt perspektiv finns anledning att vara bekymrad när diskussioner om sådant som skulle underlätta väljarnas möjligheter till ansvarsutkrävande inte uppfattas som relevant eller nyhetsvärdigt. Medievalrörelserna blir därefter: Nästan tomma på diskussioner kring uppnådda politiska resultat och duglighet i regerande.
Under de närmaste veckorna kommer vi därför inte få höra särskilt många debatter som möjliggör för väljarna att värdera Alliansregeringens och oppositionens! göranden och låtanden under ALLA de 1 461 dagarna av mandatperioden (de tidiga avhoppen, svininfluensan, Köpenhamnsmötet, EU-ordförandeskapet, hanteringen av finanskrisen, splittringen kring kärnkraft och homovigslar, turerna kring Saabkrisen).
Vilken medieredaktion vågar bryta mönstret och göra en ny, fräsch och ambitiös uppsummering och sammanfattning av den sittande regeringens och den nuvarande oppositionens! ageranden under HELA den mandatperiod som gått? Låt väljarna uppleva de 1 461 dagarna igen!
24 augusti 2010
Det förtidsröstande folket

Ibland diskuteras rimligheten i att ge väljare möjligheter att rösta långt i förväg trots att valrörelsen inte är avslutad. Argumentet är att väljaren inte har tillgång till all information innan de går till beslut. Vad alltför få känner till är att vi väljare faktiskt har möjlighet att ändra oss. En röst i vallokalen på valsöndagen annullerar din förtida röst (förtidsröstningskuvertet med ditt röstlängdsnummer och valkuvert makuleras om det redan finns en notering i röstlängden att du redan har röstat).
En mer kontroversiell fråga är om vissa partier gynnas av att vi har ett generöst utbyggt förtidsröstningssystem? Historiskt vet vi att moderaterna har haft ett något starkare stöd bland förtidsröstare än bland vallokalsröstare. För socialdemokraterna har det varit tvärtom: ett starkare stöd bland vallokalsröstare än förtidsröstare. Även folkpartiet har haft något starkare stöd bland förtidsröstare än bland vallokalsröstare. Avvikelserna i partistöd hos dessa väljargrupper har ansetts bero på skillnader i livsstilsmönster som i sin tur beror på socioekonomiska faktorer: att borgerliga fp- och m-väljare tenderar att vara mer upptagna och mer på resande fot och därför utnyttjar möjligheterna till förtidsröstning i högre grad än andra partiers väljare (Holmberg 2003).

Efter att kommunerna har tagit över ansvaret för den förtida röstningen har skillnaderna mellan förtidsröstare och vallokalsröstare minskat. I samband med 2006 års val var avvikelserna betydligt mindre än vad de varit historiskt. Ökad tillgänglighet -- ett ökat antalet röstmottagningsställen kombinerat med ökad mångfald när det gäller typen av lokaler där man kan förtidsrösta -- kan ligga bakom denna utjämning.
19 augusti 2010
Partisimulator LIVSSTIL/DEMOGRAFI
På basis av de uppgifter du matar in beräknar simulatorerna hur fördelningen av partisympatier ser ut bland personer som har samma livstilsmönster/demografiska profil som du själv. Till skillnad från de många partitesterna görs ingen matchning mellan dig själv och partierna. Resultaten från simulatorerna är alltså inte tänkta att användas som en handlingsrekommendation för röstning. Simulatorerna är applikationer som kan användas för att informera sig om hur partisympatier är fördelade i olika befolkningsgrupper. Det handlar alltså om en tillämpning av valforskningens modeller för att förklara partisympatier. Mycket nöje!
Ni som vill veta mer om hur simulatorerna är gjorda med all härlig teknisk dokumentation klickar här.
18 augusti 2010
Valresultatet fryser sakta fast
Vi går in i den intensiva sista fyraveckorsperioden med ett avstånd mellan blocken som i varje enskild mätning är alltför litet för att vara statistiskt signifikant och med nästan var sjunde väljare som inte vill uppge vilket parti de tänker rösta på.

I Mätningarnas Mätning leder Alliansen med två och en halv procentenhet. Gånger sju miljoner röstberättigade motsvarar ledningen ungefär 180 000 väljare. Räknar man med ett åttioprocentigt valdeltagande handlar det om 145 000 väljare. Det räcker att drygt 70 000 väljare byter block så får vi vänta till onsdagen efter valet när söndagsförtidsröster och utlandsröster är färdigräknade.
Andelen svenska väljare som just nu överväger att rösta på partier som tillhör olika block (blocköverskridande kombinationer av tänkbara partival) är mycket lägre än vad man skulle kunna tro. Vid det senaste valet 2006 var det bara femton procent av väljarna som uppgav att man stod och valde mellan partier från två olika block (t ex S och M eller FP och MP). Två tredjedelar av all väljarrörlighet handlar om partibyten inom blocken. Denna inomblocksrörlighet har bara konsekvenser för regeringsmakten om den leder till att något av riksdagspartierna nära spärren skulle ramla ur riksdagen.
16 augusti 2010
Övertro på partitest?
Huvuddelen av partitestarna betraktar kompasserna som ren politainment, ett slags politisk underhållning för vederbörandes höga nöjes skull. Men partitesterna lanseras samtidigt som ett seriöst verktyg för att hitta fram till ett parti som åsiktsmässigt ligger nära den egna uppfattningen. I Valundersökningen 2006 uppgav omkring sju procent av väljarna (framför allt unga oerfarna väljare) att de tagit intryck av resultaten från testerna. Ambitionen och förevändningen är att ge ett (oberoende?) handlingsrekommendation till enskilda väljare om vilket parti de (borde) rösta på.
Jag tycker själv partitest är kul och har själv deltagit i utformningen av partitest för att lära mig mekaniken bakom testkonstruktionerna. Men det finns samtidigt anledning att höja ett varningens finger för överanvändning och övertro på detta interaktiva valrörelsefenomen.
Partitesterna vilar på en ofullständig modell för väljarbeteende som endast inbegriper sakfrågeåsikter och partiståndpunkter. Kompasserna vilar med andra ord tungt på ett ohållbart normativt ställningstagande att väljares väg fram till "rätt" parti skulle handla enbart om positionstaganden i konkreta politiska sakfrågor (eller i det här fallet: grovt förenklade och korthugget formulerade förslag). Väljarforskningen visar nämligen att rena åsiktsröstningsmodeller för att predicera partival har klara begränsningar. Även när vi använder uppemot ett femtiotal sakfrågeåsikter i våra modeller hör det till ovanligheterna att vi kommer i närheten av att kunna predicera partivalet rätt för hälften av väljarna (50%).
Vad partitestarna kan hoppas på är att kompasserna placerar dem i rätt politiskt block. En ordentligt utprovad åsiktsröstningsmodell klarar normalt av att predicera 80-90 procent av väljarna i rätt politiskt block (och då är det förstås de klassiska vänster-högersakfrågorna om jämlikhet, skatter, privatiseringar, arbetsrätt, ersättningsnivåer i försäkringssystemen, ambitionsnivån i välfärdsstaten och storleken på offentlig sektor som gör huvuddelen av jobbet).
Varför klarar inte renodlade åsiktsröstningsmodeller av att predicera partivalet bättre? Svaret är rätt enkelt: det finns en hel lista med utvärderingskriterier väljare använder sig av (och bör använda sig av) när de bestämmer sitt partival som faktiskt inte alls har med sakfrågeståndpunkter att göra. Bedömningar av duglighet och kompetens, erfarenhet, tidigare uppnådda resultat, förmåga att leda, beslutsamhet även de dagar då solen inte skiner, trovärdighet, partisammanhållning, grad av interndemokrati, förmåga att samarbeta, förhandla och kompromissa, lyhördhet, folklighet, uppträdande, egenskaper hos ledande företrädare, moraliskt handlande, pålitlighet. Ja listan kan göras hur lång som helst.
Eller omvänt: Bara för att en kandidat eller ett parti tycker exakt som du gör just idag behöver det faktiskt inte nödvändigtvis innebära att det kommer att fattas beslut under den kommande mandatperioden som ligger i linje med dina intressen. Sen finns det anledning att påminna om några andra former av representativitet utöver renodlad åsiktsrepresentativitet: symbolisk representativitet, social representativitet, intresserepresentativitet och ageranderepresentativitet för att nämna några.
Partiideologier består av tre huvudkomponenter: verklighetsbeskrivningar (är), samhällsvisioner (bör) och handlingsrekommendationer (gör). Partitesten berör endast en av dessa dimensioner (de konkreta lösningarna). På lite sikt kan alltså dagsaktuella partiståndpunkter i konkreta valfrågor vara en rätt dålig vägledning för väljarna. Ideologier ger partierna långsiktig vägledning vid prioriteringar, när man måste välja mellan två goda ting, när kriser tvingar fram impopulära beslut samt, inte minst, vid situationer under kommande mandatperiod som vi inte kan förutse idag.
Slutligen: ett stort minus med de flesta partitest är att väljarna ingenting lär sig om partiståndpunkter. Ur folkbildningssynpunkt är partitesterna oftast värdelösa. De flesta test levererar nämligen inget annat än ett procenttal för hur god matchningen är mellan egna (icke delibererade!) sakfrågeåsikter och partiernas ståndpunkter. Efter testerna vet väljarna normalt sett inte mer om vilka partier som intar vilka ståndpunkter i vilka sakfrågor. Genvägen att hitta rätt parti kan göra väljaren en otjänst.
14 augusti 2010
Hur högt blir valdeltagandet?
2002: SCB/PSU maj: 80,8 procent; riksdagsvalet 80,1 procent
2006: SCB/PSU maj: 79,4 procent; riksdagsvalet 82,0 procent
2010: SCB/PSU maj: 80,4 procent; riksdagsvalet ??,? procent
Betyder det att vi kan förvänta oss ett högre valdeltagande 2010 än vid 2006 års riksdagsval då 82 procent röstade? Osvuret är förstås bäst (SCB överskattade röstviljan något inför 2002 års val). Men vi har ett jämnt opinionsläge mellan två distinkt olika regeringsalternativ vilket är goda förutsättningar för ett högt valdeltagande. Och nya kampanjmetoder (sociala medier och TV-reklam) skapar också en grund för en stark mobilisering under den dryga månad som är kvar till valet. Med ledning av SCBs skattning av röstviljan kan vi försiktigt utgå ifrån att vi åtminstone kommer att landa på ett valdeltagande över 80 procent. Att fyra av fem av de sju miljoner röstberättigade väljer att delta är rätt fantastiskt egentligen.
När förtidsröstningen inleds arton dagar före valet kan vi med hjälp av Valmyndighetens dagliga redovisningar kunna jämföra med inströmningen av röster i samband med 2006 års val. Det kommer ge oss ett mycket gott underlag för att bedöma nivån på valdeltagandet. Det fungerade i varje fall mycket bra inför 2009 års Europaparlamentsval.
Finns det något eller några partier som vinner på ett högt valdeltagande? Läs vidare här!
12 augusti 2010
Vem hittar på bästa enkätfrågan?

11 augusti 2010
Vad ska man med statsvetare till?
Höga hästar? Präktigt i överkant? Andra får bedöma hur nära vi kommer detta ideal. Men vi skall inte be om ursäkt för att sätta upp dessa strävansmål.
Vägen dit är kantad av svårigheter. Statsvetenskapen har givetvis inte svar på alla frågor (vilket kanske bör medges oftare). Dessutom formulerar journalister och forskare frågeställningar på olika sätt, vilket ibland kräver viss kreativitet för att kunna översätta forskningens landvinningar till ett konkret och för omständigheterna anpassat bidrag.
Ibland har forskningsområdet inte utforskats tillräckligt, åtminstone inte i sammanhang som kan anses vara relevant för en svensk valrörelse 2010. Uppskattningsvis nittio procent av världens statsvetare är amerikaner, för att ta ett exempel, vilket innebär att mycket av forskningsresultaten är som hämtade från en främmande planet. Forskning om effekter av TV-reklam är ett aktuellt exempel.
Offentligheten är inte ett akademiskt seminarium. Inte sällan är forskningsläget omoget eller oklart. Gamla sanningar om vad som är det hittills bästa svaret förändras. Livliga diskussioner pågår hela tiden om precis allt inom ämnet. Då blir det ofta komplicerat att förmedla vad vi hittills vet och inte vet om fenomenet ifråga. Det är nästan omöjligt att korthugget och i pratminusform redogöra för ett forskningsläge där det hittills bästa svaret är att "det beror på" eller "de här studierna pekar i en riktning och de här studierna i en annan".
Statsvetares kommentarer, analyser och uttalanden sträcker sig längs hela dimensionen från elementär etablerad textbokskunskap via "utbildade gissningar" till ren spekulation. Det är viktigt att försöka förmedla vilka statsvetarpåståenden som hör till vilken kategori.
Vinnare av valtipset 2018
Nu är valtipset 2018 avgjort! Vinnaren av årets valtips i sex-månader-före-valet-klassen blev Alexander Jonsson med ett medelfel per parti s...

-
Rumsliga modeller som beskriver grundförutsättningarna för aktörers agerande på marknader är en minst hundraårig tradition inom nationalekon...
-
Väljare är inga dumbommar. Insikten härrör från Valdimer O Keys analys i klassikern The Responsible Electorate . Idén har kommit att i st...
-
Det finns en märklighet att rapportera. De flesta nyckelindikatorer som statsvetare använder i sina modeller för att förklara regeringsöver...
-
Ädelost hör julen till. Tillsammans med lite pepparkaka och glögg blir det en bra vickning. Varje gång jag hör ordet associerar jag till ...
